Tilly vilar ju (och med vilar jar jag ändrat till att hon står fredag-måndag, sen tömkör jag tisdag och rider rena motions/lösgöringspass på onsdag och torsdag), så det händer inte så väldigt mycket. Har kostat på mig att leja bort mockningen på måndagar och fredagar, så det känns som att jag knappt är i stallet, och jag saknar min lilla häst för det mesta.

Satt och såg på Globen-hoppningen igår kväll och är sjukt inspirerad att ta med mig lite av det jag såg till min egen träning. Om jag hinner och har ork kommer ett separat inlägg om den delen, from mitten av denna vecka är mitt extrajobb slut, och jag kommer ha mera tid över.

Av stallbytet till just DET stallet jag skrev om blir det inget - jag som alltid har tyckt att jag har relativt bra personkänsla har totalt missat att hon som har stallet som jag skulle dela med inte är någon hit. Inte så att hon visat det själv, men alltför många människor har oberoende av varandra sagt ungefär samma sak, och därför väljer jag att ta det säkra före det osäkra och inte ta reda på hur det förhåller sig själv.

Nu står jag och väljer (VELAR) mellan två andra stall, och måste bestämma mig IDAG.

Stall ett: Tjugo min härifrån på samma skräpväg som mitt nuvarande, dock närmare förstås. Stallhyra omkring 4200, mer om man ska ha mer än 4 balar torv i månaden och 10 kg (analyserat) silage om dagen. Ridhus och ridbana på gården (med fantastiskt underlag). Skrittmaskin och solarium. Ligger mitt i smeten med bra bussförbindelser så lätt att ha medryttare. Dåliga ridvägar nära stallet, bättre när man kommer bort en bit. B-tränare i hoppning och dressyr varje vecka, ligger bra till transportmässigt för det mesta i Stockholm. 16 boxar på gården, kollektivt en fm eller en em i veckan (och då pratar vi tre/fyra-timmars pass där man gör allt själv utom mockning). Urkassa hagar på 20*80 meter som bara är ren lera, dock fick hästarna fn gå i flock i sommarhagarna pga detta för den som ville. Lätt att byta tjänster mellan hyresgästerna. Får inte ha hunden med i stallet. Ägs av fd hoppryttare som jag omedelbart tyckte illa om, och anledningarna till det är förutom instinkt , en tydligt tjurig attityd från hennes sida, samt att hon inte hjälper till med något i stallet utan lägger ut allt på oss andra, och dessutom framträder en tydlig snålhet i samtal med henne (jag vet att det kostar pengar att driva ett stall, och jag säger inget om det, men det finns olika attityd och förhållningssätt till när det gäller att driva in pengar från sina hyresgäster).

Stall två: ligger också tjugo minuter hemifrån, dock åt andra hållet, på 70-väg. Stallhyran landade på omkring 3600, för torv och silage ingick inte utan det köper man så mycket som går åt till inköpspris. Ridhus och ridbana finns på gården bredvid, men det var tydligen dåligt underlag, och då finns ridhus med mycket bra underlag på en kvarts skrittväg hos känd hoppryttare, som dock var bokat lite då och då. Ligger mycket sämre till kommunalt så svårare med medryttare, dock inga problem för mig med bil. Fem boxar totalt, mer kollektivt, dvs fyra pass om dagen som delas upp så det blir ungefär sex pass i veckan för mig, men då är de kortare och kan tas i anslutning till ridning. En av tjejerna kunde man byta tjänster med. Superfina hagar med paddex. Torrhö och inte silage, vilket faktiskt är en nackdel för mig som är superallergisk mot hö. Samma visa med ridvägar som ovan. Får ha hunden med i stallet. Ligger lite sämre till transportmässigt om man ser till att ta sig till resten av Sthlm, men inte jättedåligt för det. Ägs av "min" veterinär som är jättetrevlig, och de två som jag träffade igår var också spontant väldigt trevliga.

Så, vad säger ni? På papperet är väl det översta allra bäst, sett ur Tillys synvinkel är det nog ingen direkt skillnad, för mig är dock de två största nackdelarna med det översta ägaren plus att jag inte får ha med hunden. Å andra sidan så behöver jag förhoppningsvis inte ha så väldigt mycket med henne att göra, och jag har inte kunnat ha hunden med i stallet under hela hösten heller fast det är tillåtet där jag står nu, för han är så himla rädd för den ägarens hundar som flugit på honom x antal gånger. Plus att det kollektiva passet är ett mastodontpass från sju/åtta till elva/tolv. Nackdelarna med det andra stallet är ju avståndet till ridhuset, avsaknad av vettig utevolt och att jag måste ta så många pass och blir låst.

Fördelarna med det första är ridhus och ridbana på gården, skrittmaskin, tränarna och det centrala läget. Fördelarna med det andra är trevliga ägare, hunden med och att det är ett mindre stall, vilket jag personligen föredrar. Vad säger ni?

Tilly "vilar" nu ett par veckor framöver, vilket i princip innebär att hon får stå två dgara, tömköras den tredje, och så enklare ridning den fjärde. Vill inte ställa av helt, dels för att det säkert kommer en tid på året då det är bättre att ställa av, och dels för att jag inte hör till dem som ger sin häst totalvila alls. På det här sättet tappar hon knappt i muskler och kondition, men får ändå vila huvudet från alla nya intryck och all ridning.

Jag insåg dock i onsdags att det hade varit bra att säga till om att havren skulle bort också...

Annars har jag nu bestämt att flytta Tilly, har velat fram och tillbaka eftersom detta nya alternativ inte heller är ultimat, och det innebär ju att när den perfekta platsen dyker upp så kommer hon få flytta igen. Å andra sidan verkar hon inte någon gång ha brytt sig om att flytta eller var hon står, bara matte är med verkar hon nöjd.

Nu kommer det bli ett privatstall med bara en tjej till hon, som äger stallet, och hon har fem andra hästar. Hon har egen uppfödning av PRE, och hästarna kommer gå i flock, vilket är mitt första aber. Detta dock enbart baserat på att Tillys förra ägare dels sa att hon absoluuut inte kunde gå med andra hästar, och dels att on absoluuuut inte kunde gå i större hage än typ 20*20 meter. Vilket jag ju vet inte är sant, för hon har funkat med precis alla hästar jag slängt ihop henne med, och det är ju en del nu vid det här laget, plus att hemma hade jag ju alla fem hästar i flock, och då gick hon på en hektar, plus att sommarbetet var på minst åtta hektar. Är dock kanske lite skillnad på flock med ston med föl, vad vet jag, jag nojar säkert bara.

Sen är det ju som sagt då bara hon och jag, vilket innebär att vi delar på alla pass, antingen in- eller utsläpp om dagarna. Lite mer låst blir jag då, jämfört med nu då jag kan betala för mockning och det andra om jag behöver. Men det går säkert att byta runt och greja, hon bor ju vid stallet. Detta ligger dessutom närmare än där hon står nu, inte närmare enligt Eniro, men närmare i verkligheten, eftersom jag slipper alla dödens trafikljus och fartkameror, plus att det är omkörbar 70-väg hela vägen (något jag gärna kallar för 110-väg).

Analyserat silage (halleluja!), torv att stå på och ridhus hundra meter från gården (stor anläggning med ridhus, träningar, ridbana och terrängbana) och ett superfint stall. Så det duger nog tills jag hittar den ultimata stallplatsen.

Jag känner lite att jag upprepar mig, men jag är så obeskrivligt glad över att jag valde att köpa Tilly. Hon är så fantastiskt fin, och gör allt så enkelt. Det har varit en ganska intensiv tid på hoppfronten de senaste två veckorna, så från och med imorgon ska hon få vila från den biten, med undantag för en och annan hopplektion, och kanske någon P&J om det inte blir apmycket snö. Hon är ju inte så gammal, och behöver få tid att smälta all ny träning också.

Vi inledde ju hårt med träning för Ted Nätterqvist två dagar i rad. Första dagen kändes sisådär, eftersom vi var åtta ekipage (och jag enda storhäst och jag AVSKYR att träna med ponnier). Det var dessutom på kvällen, och Runsten har bara ett ridhus, så vi hade två tredjedelar av ridhuset, och de uppstallade hade en tredjedel, där de i sin tur som mest var nio ekipage... Trångt var bara förnamnet, och det gick väl an för en b-ponny att hoppa neråt och sen svänga, men min svängradie är inte lika skarp, vilket innebar att jag var tvungen att ge mig in i högen där nere ett par gånger.

Dagen därpå körde vi dock tidigt på morgonen, och som vanligt är det färre tappra då - vi var tre stycken. Lysande träning, helt fantastiskt, där vi tränade på vägarna, och hur svängar kan få hästen att sätta under sig. Tränade även på att komma på olika avstånd på samma hinder, men behålla samma galopp och komma rätt på. De absolut roligaste träningarna är de man får sig en aha-upplevelse under, och så var det här: i alla år har tränare tjatat om att man ska lära sig "se avståndet". Ted sa inte, och har inte sagt, "se avståndet" en enda gång. De få gånger han överhuvudtaget pratade om avstånd så sa han "känn avståndet". När jag tog upp det sa han att just ordet "se" gav folk fel bild av hur det faktiskt var - att "se" avståndet innebar matematik och logiskt tänkande, men att "känna" avståndet handlade mycket mer om ridning. Och mycket riktigt, när jag skippade att stirra mig blå på hindet och fundera på var avsprångspunkten skulle komma, så kom jag rätt varenda gång. Om man har en balanserad galopp så känner man ungefär två till tre språng innan hindret hur man ligger, och så får man ta beslut om det då, men om man har en balanserad galopp är det väldigt sällan man behöver ta något annat beslut än att fortsätta framåt.

Möjligtvis elementärt för de flesta, men en nertrillad polett för mig. Jag tog det med mig till nästa veckas hoppträningar, en för K och en för Piia Pantsu, och det satt kvar. K är helt lyrisk över hästens utveckling, och min med för den delen, men det är till stor del hennes förtjänst faktiskt.

En annan sak jag ändrade i torsdags för K är att jag höjde mina läder ett hål. Jag har inte kunnat ha dem så högt tidigare pga min begränsade rörlighet i benet, men nu på sistone har jag haft dem på samma höjd som jag hade när jag hoppade B. Höjde dem dock ett hål till nu, och pang så fick jag till sitsen över hinder också. Att något så litet kan ha sån effekt?

Idag var det så upp till bevis i och med den sista hopptävlingen för året på Botkyrka. Har fått med mig lite annat tänk till framhoppningen också, men det är svårt att applicera det när framridningen är på nylagd ridhusbotten som var så djup att jag bara ville skritta där, och framhoppningen tog in sex ekipage samtidigt på vaddetnuvar, 35*18 kanske. Tilly har dessutom blivit satans jobbig på framhoppningarna, jag skulle behöva sätta röd rosett på henne för att slippa hennes kängurusprång när folk rider för nära. Startade som nr sex på en rätt rolig bana, och gick in och gjorde ett skolexempel, helt klockrent var det. Tilly låg kvar och väntade, inga bautasprång, och jag la henne rätt på alla hinder och följde med till och med på det hinder vi kom lite snett på och hon var tvungen att hoppa stort. SJUKT NÖJD med min bebishäst, och därför strök jag mig från nästa klass - varför rida en till när första var perfekt? Det är ju liksom inte så att jag sitter och rider 90-klasser för att vinna rosetter heller, det är ju enbart för rutinens skull, för att Tlly ska få känna att det är plättlätt det här med hoppning. Hon fick stå i transporten i 45 minuter efteråt som träning i att man inte åker så fort man gått på medan jag väntade på prisutdelning.

Har lite fler stallfunderingar, men måste jobba ikapp lite. För egenföretagare finns inga lediga dagar...