Igår red jag min häst! Min fina häst, som inte visade ett uns reaktion på någon provokation, inte ens vid första travsteget. Och jag vet inte om det är för att jag är van vid att rida trippig PRE, eller om hon helt enkelt gick så pass mycket bättre, men herregud vad jag hade svårt att sitta på henne. Eller alltså, jag satt ju inte, jag red lätt, men bara det var svårt. Fyra varv trav i varje varv, därefter två varv i vardera galoppen, och vilken galopp!

Så nu väntar minst två månaders igångsättning, varav första tiden bara ridning varannan dag, men det är skitsamma, för nu är min häst frisk och vi är på banan!

Håll tummarna för oss idag, vi ska iväg till Edeby för uppföljning, och förhoppningsvis friskförklaring!

Plus att jag ska rida PRE-stoet igen idag och imorgon - taggad!

Dagens pass på PRE-stoet... åååååh!! Jag hoppade av hästen i förrgår helt lyrisk och lycklig över hur hon gått och vilken känsla jag fått. Hoppades såklart på att kunna matcha det igen, men inte trodde jag att vi skulle kunna trumfa det med hästlängder (haha).

Magiskt! Vi pratar alltså om en häst som bara stressar upp sig och slår sig fri, och idag hade vi kunnat rida in i en msv utan problem, utan överdrift. Jag hade dock bytt all hennes utrustning. Hennes för stora benskydd byttes mot lindor, tränset (där hon ändå gått finfint på rakt plastbett) byttes mot ponnyhacket, och hennes fruktansvärt illasittande sadel (ligger PÅ hästen, med gropar i ryggen som följd, MÅSTE verkligen samla mod att ta det med ägaren) byttes mot min apfula syntetsadel, som ligger bättre på hästen. Så hon fick verkligen alla förutsättningar, plus att vi var ensamma i ridhuset, något jag sedermera förbannade för det fanns ingen som såg eller kunde filma!

Ponnyhacket var en toppenidé, hon älskade det. PRE har ju av naturen ganska trippiga gångarter och går gärna uppåt med nacken, men idag lyckades jag rida henne rund och fin och vila på steget. Jobbade massor i skritt, det gjorde väl sitt till också, men vi avslutade i arbetstrav som jag samlade två gånger per långsida (låg och rund på kortsidan), och fick till närmast passageliknande steg, två här, tre där, och jag var sjukt nöjd såklart.

Tänk vilken häst det här kunde bli med rätt förutsättningar. Därför gör det mig ganska ledsen att hon har så illasittande utrustning och bett hon inte trivs med, plus två medryttare varav den ena (har bara sett en rida) inte kan rida för fem öre, men TROR hon kan det (den värsta sorten). Inte för att jag är någon stjärna, verkligen inte, men jag vet vad jag gör i alla fall, även om vägen dit är snårig ibland.

För tänk, så felriden som hon blir hela tiden, och har blivit i sitt liv (har inte sett matte rida ska jag tillägga, så jag är möjligen orättvis som går på hörsägen, men det är tränare K som säger det), och sen rider jag henne korrekt med bra utrustning i tre dagar och hästen går som en jävla klocka.

Inget ont om matte i sig dock, det är en supertrevlig människa som älskar sin häst, och det är fan inte lätt det här med hästar alla gånger.

Allt är inte bara gråt och tandagnisslan i mit hästliv. Igår red jag PRE-stoet, som fått en spark i samband med betessläpp för en vecka sen och stått med liten svullnad sen dess. Matte är på semester, så har inte velat riskera något. Nu var dock svullnaden nere och jag tog ut henne först en snutt i skogen, och sen lite grann på ridbanan för att kolla hälta.

Det här är alltså PRE-stoet som jag hoppar också, där hon är med vild än tam. Har dressyrat på henne också utöver hoppningen, och tyckt att jag hittat lite knappar, men hon är svårriden. Dels har hon energi uppåt, inte inåt ett dugg och hetsar upp sig väldigt under ryttare. Dels rider hennes matte och medryttare henne helt fel, sällan eller aldrig i form, fast de tror väl att hon går i form när hon knäcker av i nacken och går bakom hand. Hon är svår också då hon slår med huvudet så fort man tar det minsta lilla i tyglarna, vilket man ju med hennes fart måste göra lite då och då.

Tänkte att jag provar något nytt och satte på henne Tillys raka plastbett, för att se om hon skulle ha lugnare huvud med det. Ut i skogen i 190, och sen ut på ridbanan, där jag efter skogsturens hopp och skutt inte hade några högre förhoppningar om att kunna rida henne låg och lugn.

Men alltså, så JÄKLA nöjd häst! Det var helt sjukt, det var sån känsla, och sån annorlunda häst! Lugn, harmonisk, sög på bettet och tog upp ryggen. Jag trodde inte mina ögon där jag satt. Provade att fatta galopp, vilket alltid tidigare lett till huvudet rakt upp, sänkt rygg och sen antingen full fart framåt eller studs på stället, och lugnt och fint gjorde hon världens finaste fattning utan att rusa, och låg kvar i formen.

Så, det blev ju lite mer ridning än de tio minuter jag först tänkt. Jag KUNDE inte sluta, det var en helt grym känsla. Det känns verkligen som att jag hoppat ett steg i utvecklingen, helt plötsligt så kunde jag känna vad hon skulle göra INNAN hon gjorde det, och parera så hon låg kvar i lugnet och formen. Har aldrig ridit så bra förut, och har aldrig haft sån fin känsla förut.

Idag ska jag ju först och främst kolla så att hon inte svullnat något, och sen ser jag något ohemult mycket fram emot att rida henne igen. Och ni ANAR inte hur mycket jag längtar efter att rida min egen häst...

Tilly var för övrigt på sitt gosigaste humör igår när jag kollade till henne i hagen. Hon skulle stå nära nära och vila mulen (och tänderna...) mot mig och så skulle jag klappa fint och försiktigt, hon visade precis hur hon ville ha det då. Till slut var hon så nöjd att hon stod och dreglade ner min axel och flåsandades i mitt öra. Det var ju ÄNNU svårare att slita sig från.

Jag. Är. Så. Trött. på det här med att det ska vara fel på hästar hela tiden...

Jag har varit på jobbresa, under vilken Tilly fick stå på rehabet för att intensivjobbas. Medans hon var där så fick hon även en genomgång av rehabets tillhörande fysioterapeut, som dels ordnade upp hennes snedställning, och dels konstaterade att hon tyckte minsann att hästen hade kotledsinflammation, och kanske glidledsinflammation också, och att de här problemen med rygg och rumpa bara var sekundära.

Åååååh du milde tid! tyckte jag, orka! Iväg till Edeby för röntgen (det positiva är att nu är hela hästen röntgad, utom frambenen, utan den minsta röntgenförändring), där de raskt konstaterade kotledsinflammation och behandlade för den.

Vafan då! Förmodligen har hon gått med denna inflammation mer eller mindre, ända sen innan jag köpte henne. Hon ÄR ju böjd och genomgången efter alla konstens regler, varför i hela helvete har ingen annan av de tre veterinärer jag haft att titta på henne tänkt den tanken? Ska det krävas något så "enkelt" som en fysioterapeut för att konstatera detta? Kan inte mycket klandra Chris faktiskt, JAG har ju sagt att hon har ont i ryggen, och han har givetvis litat på detta och tidigare veterinärers omdöme och utgått från det.

Dessutom så försökte jag beställa tid för sagda fysioterapeut redan första gången i februari, men då kom veterinärbesöket i vägen, och sen har det ju rullat på... Så nu står jag här, med en häst som inte gått ordentligt sen februari, som om hon blivit behandlad i benen redan då varit fullt igång och ridbar nu, och jag hade kunnat rida tävlingssäsongen precis som jag planerat den. Hon har fallit ur å det grövsta, eftersom hon helt tappat sugen den senaste månaden och tyckt att livet varit piss.

Det positiva är dock att det syns och märks på hela hästen att hovbehandlingen gett effekt. Hon är pigg och studsig och verkar allmänt nöjd med livet. Idag var vi på sadelprovning för Sharpman, och jag fick rida lite (!) och hon kändes väldigt nöjd och avspänd och frustade hela tiden.

Sadelprovningen gick dock inte riktigt som väntat... Jag trodde de skulle döma ut min dressyrsadel som ju är utprovad till B, och hylla hoppsadeln som är utprovad till Tilly. Nehej, då duger dressyrsadeln alldeles utmärkt med padd under, och hoppsadeln (som är köpt NY för dyra pengar för ett år sen) ligger katastrofalt och de kunde bara inte fatta hur den kunnat passa. Den HAR passat, det vet jag, men hon har fallit ur och tappat ryggen. Troligtvis kommer den dock inte passa sen ändå, för hon har ändrat sig så mycket, roligt roligt att köpa en ny IGEN...

Så nu ska vi på återbesök den 20e, tills dess går hon på vattenband två gånger i veckan. Vid - förhoppningsvis - konstaterad friskförklaring så får jag utöver det galoppjobba uppsuttet två gånger i veckan och tömköra två gånger i veckan. Så då är vi väl igång igen någon gång omkring hösten 2015.