Nu har jag ridit på underverket. Efter att ha stått i en vecka på nästan full giva kraftfoder så var sju-åringen rätt så jäkla pigg. Sett i backspegeln kanske det var dumt att galoppera ikapp med F på sin ponny på den där ängen. Men han bockade snällt i alla fall. Fyra gånger på rad bockade han snällt. Och när jag då satt fram på halsen så stannade han lika snällt också.

Det ska nog bli bra det här =)