Vill börja med att rekommendera en blogg - http://dseventing.blogg.se/, skrivs av en 15-årig tjej, som är GRYMT imponerande. Talangfull, välskrivande och en bra blandning på bloggen - läsvärt.

Oooooch apropå eventing, så gissa vad Tilly och jag gjort? Vi har... wait for it.. hoppat terräng!

Visst, hästen har inte gått en hoppträning sen i mars, men vad är det som säger att man måste börja på banan? Tilly fick i alla fall vara med och skutta lite när den senaste träningen hölls på grannbanan. Och SOM hon skuttade. Både över och efter hindren, och jag var mycket glad över min halsrem.

Tilly var ÖVERLYCKLIG, och helt komplett galen. Hon hoppade och for, taktade och brallade och bockade bockade bockade efter varje hinder. Som hon hade längtat! Inte blev det någon ordentlig ridning inte, men vad spelade det för roll när hon var så himla glad? Jag fick visa henne banan i alla fall, och en del av de hinder som är med sen när vi faktiskt ska tävla fälttävlan den 8-9 september.

Hade fått fel tid, så kom dit en timme för tidigt, men fanns ingen plats i den tidigare gruppen, så jag fick vackert klä av henne det mesta (inklusive broddarna...) och ställa in henne i transporten ett tag till. Hon visste exakt vad vi skulle göra när vi skrittade fram, och när jag då vände tillbaka till transporten istället för ut på banan så föll hela hästen ihop, hon blev helt enkelt sjukt besviken, och ville INTE gå på transporten igen. Så var förmodligen lite därför hon var så extra taggad sen när det väl blev av.

Trött var hon inte efteråt, inte ett spår, men hjärnan tog stryk, och där blev hon trött. Är helt okej, och känns skönt att hon är i så pass god form ändå.

Var igår på återbesök hos fysioterapeuten som konstaterade hovledsinflammationen innan sommaren, och hon hade bara positivt att säga om Tilly, som faktiskt har musklat på sig riktigt fint nu. Hon tyckte det lyste om hästen, att det syntes på hela hennes hållning att hon mådde bra nu.

Så idag tömkörde jag en sväng bara för att röra på henne efter behandlingen, och provade ännu ett bett (...), denna gång mitt tjocka mjuka gummipelham, fast jag satte allt i de stora ringarna så det blev ett vanligt bett. Det var lyckat, för det tyckte hon om! Hon tog ordentligt stöd på det, nästan lite för mycket tidvis, och DET är vi inte bortskämda med på bett. Så nu ska jag försöka hitta ett böjligt, rakt gummibett med fasta ringar... hahaha, det kommer jag aldrig hitta.

Hon var för övrigt helt sjukt fin att tömköra, och jag som trodde jag inte kunde bli mer kär i min häst stod bara och njöt med ett förälskat leende. Imorgon ska jag prova att rida ett renodlat dressyrpass på pelhamet, och på tisdag är det hopplektion. Tjoho! Sen får hon vila på onsdag så rider jag två dagar till innan jag åker bort en vecka, men då har tränare K lovat att rida/tömköra henne lite så hon inte bara står, för det vore ju verkligen onödigt i det här läget.