Hela helgen har vi roat oss med att tävla fälttävlan. Arrangörsklubben hade delat upp klasserna så det gick att rida dressyr/hoppning på lördagen och sen terrängen på söndagen istället för allt på samma dag, och eftersom T står tjugo minuter därifrån var det ju perfekt för oss som mjukstart.

Vi red för ny tränare (duktig och trevlig, men jag kommer inte byta) i onsdags, ett ganska krävande pass, så jag tänkte vara snäll mot min häst och gick därför en långpromenad på torsdagen och sen fick hon vila på fredagen för att hon skulle orka med helgen. DET var helt fel uppladdning kan jag säga...

Jag tänker inte ens tala om vad vi fick för straff i dressyren, för det var faktiskt rent bedrövligt. T var FULLT på det klara med att här på den HÄR anläggningen, där ska man springa utav bara helvete och hoppa stockar, så visa mig de jävla stockarna nu bara så kan jag hoppa dem! Så hon hade två lägen; full fart framåt, och hopp på två ben. Fick ihop henne hjälpligt på framridningen, där jag tack och lov ändå tagit till ordentligt med tid, även om hon exploderade så fort någon annan häst red förbi (eller någon människa gick förbi, eller en hund skällde, eller om det blåste i gräset, eller...), så jag fick rida fram utanför. Det lugnet var dock som bortblåst inne på banan, och ja... jag fick en sexa som högst (på första linjen, hahaha).

Skitsamma tänkte jag, jag är glad att hon är PÅ, och den dagen jag lyckas kanalisera all den där energin som nu gick uppåt så kommer hon vara GRYM.

Hoppningen var inte mycket att orda om, enkel och LÅG liten bana som T susade runt i överljudsfart, trots att jag klokt nog valde att låta bettet sitta kvar och inte byta till hackamore.

Idag då alltså terrängen, ungefär samma bana som förra året, och om jag trott att T skulle vara trött efter lördagens skuttande så bedrog jag mig. Hon hetsade loss på framridningen, och var ett rent jävla elände med luftsprång och dunsande in i andra hästar (hade jag varit vem som helst annars så hade jag hatat oss, jag MÅSTE skaffa röd rosett). Jag gjorde mitt bästa, men hon var så taggad att det slog gnistor om henne så jag nöjde mig med några få språng, sen travade vi för oss själva nere i ett hörn.

Var i vanlig ordning så nervös att jag hyperventilerade inför starten, men T drog iväg som ett jäkla skott (hon hade ju väntat i två dagar på det här!), och redan efter hinder nummer två insåg jag att det enda jag behövde göra var att styra. Hon tvekade inte på ett enda hinder, gick som ett jäkla ånglok, hoppade ÖVER vattnet, och tittade inte på en grej. Resultaten ligger inte ute än, och jag åkte hem så fort jag skrittat av henne, men jag kan nästan lova att vi vann terrängmomentet, alltså VILKEN jäkla terränghäst jag har!

Sjukt sjukt sjukt nöjd med henne, trots resultatet, nu ska vi trimma denna vecka, för på söndag är det dags för nästa tävling, men den blir också årets sista. Möjligtvis lägger vi in någon hopptävling innan året är slut, annars har jag faktiskt bara tänkt tävla dressyr - det är ju trots allt där vi kommer vara tvungna att håva in poängen, bara felfri hoppning och terräng räcker inte. Tyvärr...