Sedan någon vecka tillbaka går T i stor hage med sällskap, på landet någonstans utanför Gävle. Det tog tre timmar att åka dit, men det är det värt med tanke på hur lite det kostar mig att ha henne uppstallad med fullservice och alla faciliteter inklusive solarium. Hon står på box varje natt, får gå långa dagar ute (utom igår när hon tydligen ville gå in igen efter tre timmar - jag förstår henne), blir avspolad, borstad och ompysslad varje kväll. Den servicen hade jag inte haft råd att köpa i Stockholm. Eller, råd och råd, klart jag har, men det hade kostat mig mer än tredubbelt.

Så hon är nöjd, och då är jag nöjd, och det är för närvarande ganska skönt att "slippa" ha häst med tanke på det tungrodda vädret. Det HADE dock varit långt mycket trevligare att bo med henne på landet, men det går ju inte av diverse skäl.

Rider på lånehästar så länge, fast inte på T som också är halt pga en gammal skada i ett bakben. Hon ska sättas igång om ett par veckor. Red PRE-stoet igår, och hon var på mer än lovligt dåligt humör - skrittade i en timme innan jag fick henne dit jag ville. Hon gjorde allt hon kunde för att slippa jobba, fjantade sig för takdropp, backade genom hela ridhuset och gjorde luftsprång värdiga Spanska Ridskolan. Jag var fortfarande inte nöjd efter en timme, men trött, så när hon gått ett varv utan att fåna sig satt jag av. I en timme red jag alltså i skritt på fyrkantsspåret, satt bara och höll om och hade händerna på exakt samma plats hela tiden, fucking skolboksexempel på hur det ska gå till, men ston är ston... särskilt stissiga PRE-ston som precis satts igång efter en månads vila. Ska bli mycket intressant att se om hon minns mig imorgon när jag också ska rida.