Jag behövde inte välja, för jag kom plötsligt på att tävlingen inte alls är på söndag, utan imorgon, och jag ska åka redan vid sju... Så istället för uteritt blev det att hämta alla hästar i sommarhagen och ploppa ut dem i vinterhagen istället, så de kan stå inne i natt, för imorgon klockan sex har jag INGEN lust att plaska runt i sommarhagen och leta efter dem.

Tog bilen upp till hagen, för solen tittade fram och jag orkade verkligen inte gå. Sen skulle ju bilen hämtas istället, men det var ett problem som jag valde att bortse från just då. Kommer fram till hagen, och GIVETVIS är de placerade så långt bort i andra änden som de bara någonsin kan. Lustigt nog var de det även igår när jag kom med transporten, fast åt andra hållet, för då åkte jag ju till andra grinden eftersom det bara är där man kan lasta.

Traskade hela vägen upp till dem, i blött och snårigt gräs, och insåg att jag verkligen inte orkade gå tillbaka, så istället för min ursprungliga plan att leda tre av dem och låta shettisen gå lös, så kanske jag kunde rida ponnyn, och leda de andra två?

DEN planen föll när jag kom fram och inser att ponnyn har tappat grimman. Fast jag ville verkligen, VERKLIGEN inte gå, så jag snodde raskt ihop ett grimskaft till något som liknade en grimma, knöt ett annat grimskaft till "tyglar", kopplade min häst och hoppade upp. Småponnierna fick gå lösa båda två.

So far so good, bara det att när jag äntligen ridit hela vägen ner till grinden så stod de två små asen fortfarande kvar högst upp. Muttrandes stängde jag grinden igen, och tänkte att de fick väl gå kvar själva då. Kravlade mig upp på ponnyn igen, red iväg minst tio meter tills de två småskitarna kom störtandes, skrikande "men VI då!?". Av ponnyn igen, öppna grinden, släppa ut dem, upp på ponnyn igen och så iväg.

Barbacka, på täcket, utan hjälm, utan träns, utan tyglar, i en "grimma", med min häst på släp. Det är säker hästhållning det! Mitt i alltihop kom jag på att jag borde fota det också, så upp med mobilen och ta lite bilder.

Såhär såg det ut från där jag satt:

Och såhär såg släpvagnarna ut:

Kom på precis när jag kom fram till stallbacken att kornet precis var bärgat och låg på tork för öppna dörrar, precis dit den - lösa - shettisen hade mulen riktad. Eftersom jag tvivlade starkt på att bonden skulle uppskatta en euforisk shetland rullandes i havren så vidtog ett cowboy-fösande av sagda shettis för att förhindra passage, och istället trycka in henne i hagen. Det gick, på bekostnad av lugna hästar, men då var jag ju framme, så det spelade ingen roll.