Pay & Jump idag, på "hemmabanan" (där vi vanligtvis hopptränar under utesäsongen). Just för att det var hemmabana och hemmahinder (de har massor med titthinder, men de tränar vi ju på varje vecka, så de är inte konstiga längre) så hade det varit kul att hoppa en lite högre bana, kanske kört en 1,10 och en 1,20, men av någon anledning hade de höjdstopp vid en meter, så 90 + 1m fick det bli.
Åkte med F och hennes ponny, B's käresta, vilket är bra för att han är lugn och fin att köra och klä på med henne där, men mindre bra eftersom vi inte hoppade samma klasser och inte red ihop så mycket, och då springer han bara och tittar efter henne.

Han var sjukt pigg! I uppvärmingen till första klassen sprang han och småbockade innan jag sa till honom på skarpen, och då la han ner den biten, men var fortfarande extremt springig. Mjuk och fin, men jättespringig. Bytte nosgrimma till en remont, och det funkade jättebra. Tvärvägrade på räcket på framhoppningen för att jag la honom fel med flit och han inte orkade hoppa upp sig, men hoppade sen 90-klassen som skjuten ur en kanon, den skötte han nästan själv, och jag styrde mest. Kan tycka att en sån runda är helt okej någon gång ibland, han får bra självförtroende när jag låter honom ta över och lösa det själv.

Var bara en kvart till nästa runda, så struntade i uppvärmingen där, och skrittade honom bara mellan, och hoppade sen fram ett språng på räcket, och sen ett språng på oxern, som han kom så himla nära att han hoppade typ stillastående, och sen rev han hela hindret med stöd och allt. Inte direkt ett sånt språng som man vill ha i kroppen inför rundan, men hade missbedömt tiden och hann inte hoppa mer.

Det gjorde inget, för han var jättefin inne på banan, han hade lugnat ner sig och lät mig rida. De första sprången blev kanon, men sen började jag måtta och måtta mot hindren istället för att bara låta avståndet komma, och så blev det kantiga språng som jag inte riktigt hänger med i á la fälttävlanssits. Det sista språnget blev fint iaf, och känslan var bra.

Det positiva är att han (som vanligt) är så otittig på tävling, han kan titta till på hinder på träning, även de han hoppat tidigare, men tävlar vi så är det bara att tuta ochköra, och skulle han mot förmodan snegla till på ett hinder så är han väldigt lättövertalad. Och positivt är även att 1 meter nu känns pyttelitet, och att vi får ta och börja tävla högre klasser nu när vi hoppat ihop oss.

Fast det blir inte förrän nästa år, för tävlingarna är typ slut här redan nu (!?). Skulle egentligen tävlat fälttävlan i Botkyrka nästa helg, men avanmälde, för det tar tre timmar att åka dit, och eftersom han är så himla meckig att köra så kändes det inte sjyst mot honom. Okej ditresan, jag hade bokat box under dagen, och han är ju super att ha med på nya ställen, men sen hela vägen hem när han är trött, nej, kändes inte okej. Jo, jag vet, ska man tävla fälttävlan är det långa resor, men jag kan ju börja med de som är lite närmare först. Fast nu är det inga fler i år!

Så det blir vanliga hopptävlingar i september, och en dressyrtävling också, fast jag lovat mig själv att jag skulle slippa tävla dressyr något mer, men vad gör man inte när hopptävlingarna tagit slut...