Nej, jag ska inte tävla dressyr mer. Inte för att hästen gick dåligt, tvärtom, han gick över förväntan, och vi red ihop 62% trots att jag missade på flera ställen. Utan för att det inte är kul. Jag tycker inte att det är kul, hästen tycker inte att det är kul, folk omkring är sura och tråkiga, folk på framridningen är sura, sekretariatet är sura, stämningen på dressyrtävlingar går liksom inte att jämföra med hopptävlingar.


Det finns folk och hästar som tycker att dressyrtävlingar är jättekul, hästar som tycker om att visa upp sig och showa, men min häst är inte en av dem. Han gör det jag ber honom om för att han är snäll, välriden och väluppfostrad på det sättet, men det är nog så långt ifrån kul som han kan komma.


Ett långt tjafs med personalen på framridningen ang det bett jag red med kortade min annars väl tilltagna framridningstid, vilket innebar att jag knappt hann galoppera, än mindre köra igenom programdelar och halter. Lång historia... Ett utbrott på domaren som diskade mig direkt vid hälsning pga bettet trots att vi vid diskussionerna innan kommit fram till att jag skulle få rida det, få bedömning, sen bli diskad och därefter överklaga om jag ville, gjorde att fokus och koncentration låg på bottennivå när jag sen började om igen.


Skit samma, nu är det över och dressyrtävlingar är historia för mig. En och en annan programridning kan jag dock tänka mig. Och ska även rida om två veckor.


Igår på dressyrlektionen gick det dock alldeles lysande, det känns som att vi som ekipage börjat bli mer samspelta och att jag börjat hitta knapparna på honom nu. Fick till det riktigt fint i alla gångarter, särskilt skritten, och jag önskade (än en gång) att någon kunde filmat mig lite grann. Red på mitt gummiklädda raka pelham som han trivs väldigt bra på, han blir gärna lite tung i bettet annars. och då blir jag tung i handen, men på detta kan jag släppa efter och han bär sig själv på ett helt annat sätt. Jag varierar mina bett väldigt mycket, rider på flera olika varje vecka. Båste för att det är bra för hästens mun att byta bett och inte alltid rida på samma, och för att det är bra för ridningen att inte fastna i något mönster som kan ha med just en sorts bett att göra. Brukar ju mest hoppa och ibland rida ut på pelham, men ska prova att rida dressyr på det igen någon gång.


Fick ett gäng bilder av en snäll pappa till en tjej som hopptävlade samtidigt som jag förra helgen, och den här tycker jag faktiskt väldigt mycket om, trots att den inte ens är på ett språng och bakgrund och förgrund är väldigt röriga, men den gav en bra känsla.



Och den här blev också helt ok.




Resten är dock blandad kompott, men MYCKET nyttigt för mig att se, jag inser att jag har helt ok tramp i stigbygeln (vilket jag inte trott), men att jag måste luta mig fram längre, men med rakare rygg. Den blir nu lätt böjd som en banan, och då åker rumpan bakåt över hindret, och jag tappar tyglarna i nedsprånget. Det ska jag tänka på på torsdag!