Igår fick jag äntligen hälsa på Tilly igen, och prata lite med tjejen som har henne. Återigen blev Tilly märkbart nöjd att se mig, stoppade huvudet under min arm och pussade mig i ansiktet om vartannat. Det känns väldigt bra för egot faktiskt, men mindre bra för det dåliga samvetet över att hon tvingats byta stall så ofta.

Det såg väldigt trevligt ut sen när hon reds, lugn och stadig i formen, mjuk i sidorna och allmänt harmoniskt. Hon har börjats hoppas så smått nu och fick travhoppa ett hinder lite grann, kanske en åtta språng totalt, och OJ var det var populärt. Öronen var spikraka och stenhårt riktade mot hindret, och sen när hon hoppats tillräckligt så var det lika bra att sluta rida eftersom hon bara bjöd och bjöd mot hindret hela tiden. Lite galopp hanns med också, fina fattningar och ett lugnt tempo i unghästform. Fina hästen!

Nu sitter jag och tittar på sommarkurser i hoppning och fälttävlan och är så ridsugen att det värker i mig. Jag har lite svårt att planera framöver eftersom jag inte vet hur det kommer bli att rida, och jag vill ju helst rida de tidiga kurserna, och inte de som ligger i slutet av juli och början av augusti...

Såhär såg vägen utanför stallet ut i förrgår, jag blev ju inte MINDRE ridsugen av detta perfekta underlag kan jag säga.

Och som en illustration till exakt hur uttråkad jag är om dagarna när jag jobbat klart kan jag visa även min andra hjälm, som jag i brist på bättre saker att göra (internet har tagit slut) också valt att blinga. I en mindre... vuxen form kanske.