Varit ner till stallet halva dagen idag, flyttat tillbaka alla grejer, städat och fixat till i sadelkammaren och lagt nya bäddar i de två stora boxarna. Sen gick jag ut i vinterhagen och fixade staketet som mestadels legat under snön, och som bonden tagit av på ett ställe för att komma fram med traktorn. Lagade även grinden som är två såna här rätt långa spiraltrådar, som väl egentligen ska vara två meter långa, men som shettisen vänligast såg till att de blev fem meter långa sist hon bestämde sig för att sluta vara i hagen.

Nu är jag helt slut. HELT slut. Känns lite tragiskt, jag som hade så himla bra kondis och muskelstyrka innan olyckan. Bara att hoppas på att allt stalljobbande, ridning och gående nu kommer få mig tillbaka snabbt. Får mig att fundera lite på om jag tagit mig vatten över huvudet med att inte bara ha Tilly, utan ha två hästar att rida, träna och tävla nu under sommaren, alltså vad orken beträffar; nu när det är ljust ute så finns verkligen all tid för det. Men, orkar jag inte så får jag väl rida en och tömköra/longera den andra varannan dag tills jag är starkare, det är ju inte hela världen. Hoppas att de kan stå utan varandra i transporten, för då kan jag rida träning med båda två på samma dag sen, och slipper åka hem och hämta/lämna den andra. Samma sak på tävling.

Har redan anmält till första tävlingen... 1a maj, kunde inte låta bli. Orkar jag inte får jag ju avanmäla. Och nej, det är inte Tilly som ska gå, utan den andra hästen som ju är i full gång.

Och imorgon ska jag rida! Hurra! Första gången på över två månader. Hoppas Tilly är lugn och snäll nu, är inte utan att jag är lite nervös. Säkerhetsväst ska jag ha, inte för att det lär behövas, men det kommer kännas bättre då.