Ooooj vad lite tid jag haft åt att uppdatera blogg. Nu är det ju så väldigt mycket som hänt, så jag orkar inte dra det annat än i korthet:

Hämtade Tilly direkt till efterlängtad hopplektion, under vilken jag kunde konstatera att lämna bort henne i två veckor för tillridning var ett genidrag - hon har aldrig hoppat så bra som hon gjorde då, och höll på att hoppa mig ur sadeln flera gånger. Tittade inte på en ENDA grej och var bara allmänt framåt och väldigt trevlig, nästan FÖR framåt faktiskt, för den energin gick uppåt när jag försökte kontrollera den. Det löste jag genom mängder av övergångar galopp-skritt så att hon började fokusera lite mer på mig däruppe.

OCH JAG SÅG AVSTÅND! Halleluja!

Åkte hem, släppte dem i lösdriften (Göran mkt lycklig), och åkte därefter i stort sett direkt utomlands i fyra dagar. Kom hem, åkte och lämnade Göran och åkte sen på tre timmars tripp med Tilly hit till Stockholm. Installerade henne i hennes nya box, packade in de sorgligt få saker jag får plats med och fixade maten. Dagen därpå red jag lite lätt i paddocken, mest bara för att hon skulle få röra på sig, alltså inga märkvärdigheter, men hon gick väldigt fint, och var väldigt mjuk och följsam.

Dagen därpå var det dags för det roligaste som finns här i världen, nämligen terrängträning, eller som i det här fallet Pay & Cross. Runsten stod värd, och alltså, det här med terräng... det går liksom inte att beskriva hur vansinnigt KUL det är för någon som är oinsatt. Hur är det roligare att hoppa terränghinder än vanliga hinder liksom? Det bara ÄR det, och det spelar ingen roll om det är tävling eller bara träning, det är så roligt, och så mycket adrenalin. Att HÄSTEN sen tycker det är superroligt är ju ÄNNU roligare, OJ vad kul hon hade, sprang omkring och skvätte både hit och dit och ökade ökade ökade så fort hon kunde. Hoppade ALLT, tittade inte på en enda grej, nej, det märks vilka mamma och morfar är minsann.

Dagen efter det hoppträning, och lyxen, LYXEN i att sadla på och sen tar det trettio sekunder till ridhuset alltså...

Hoppträningen gick fullkomligt lysande, hon sög tag i alla hinder, inga tendenser till istadighet eller tittande, trots att vi hoppade vattenmatta och konstiga linjer. Bådar mycket mycket gott inför nästa helgs fälttävlan.

Både dagen efter det och idag red jag ut. Ridvägarna är oändliga, men bäst variation ges om man går över vägen (stallet ligger tyvärr precis bredvid en ganska trafikerad väg). Hade hunden med mig, och red därför på samma sida istället. Även där förefaller det som att det går att rida väldigt långt, så ser det i alla fall ut på kartan, och jag kunde utan problem rida i en timme åt ena hållet innan jag vände (gick mycket snabbare åt andra hållet, är inte riktigt Tillys grej det här med uteritter, hon fattar inte varför man inte ska rida på banan istället).

Stallet är ganska stort, men rätt mycket människor och hundar i rörelse, vilkte jag tycker är sådär, men Tilly är LUGN och väldigt avspänd och verkar ha kommit tillrätta i stort sett omedelbart. Och då är väl allt bra antar jag.