Världens finaste häst tävlade då fälttävlan igår, med resultat långt över förväntan. Usla usla dressyrpoäng, efter en dressyr som jag faktiskt var väldigt nöjd med och därför tyckte jag fick alldeles för dåligt betalt för. Dock visade det sig att mitt resultat blev ett snittresultat (och därtill exakt samma som tredjeplacerade fick), så det var bara domaren som var snål överlag.

Broddade upp som tusan till hoppningen eftersom hon glidit lite på terrängträningen i onsdags på bara isbrodd och pga det tappade självförtroende, och gjorde en del rätt snäva svängar på framhoppningen för att hon skulle fatta att hon hade fäste. Lyckades därtill med konststycket att hoppa fram på den högre klassens hinder, dvs på en-metersklassens, men det brydde sig inte Tilly om. Hon var taggad och glad och hoppade lysande.

Gick supernervös in på hoppningen som innehöll kulvert, vattenmatta (i solens riktning...) och kombination. Ja, och sen bjöd hästen på varenda hinder utom en ljusblå oxer, som hon dock var lättövertalad på, och gjorde en alldeles strålande felfri runda. Matte var också duktig och såg avstånd på samtliga hinder och la Tilly rätt. Efter hinder nummer sex kunde jag inte hålla mig längre utan satt och fånlog över de tre sista hindren. Innan kombinationen, som var banans sista hinder, så var det en 90-graderssväng och väldigt lerigt innan, så min plan var att lägga en volt innan, men vi hade sånt bra flyt att det gick utmärkt att rida rätt på ändå.

Sen jättelång väntan innan terrängen som vanligt, och när jag väl ridit fram och det var EN häst innan mig kvar så kommer en tjej fram till mig och säger att jag vet väl att jag inte får starta terrängen på hackamore? Nej, säger jag, som är lika övertygad om att jag visst får det, och hon säger att det vore ju jättetrist om jag blev diskad, så hon går och frågar i sekretariatet. De säger dock att jag får rida på hack, att det bara är unghästar som inte får det. Precis när jag är på väg in i startfållan så kommer dock överdomaren och säger att det bara är från enstjärnig hack är tillåtet (här någonstans börjar jag lessna och tänker att jag borde fan bara startat, struntar ju i om jag blir diskad, det är inte det som är poängen ju). Hur som helst, får en tids dispens att skritta ner och byta träns, gör så, kommer tillbaka och får starta omedelbart.

Fördelen med allt det där var att jag inte hann bli nervös. Nackdelen var att jag var tvungen att hoppa på bett, något jag inte gjort sen i maj, och som jag vet att Tilly inte tycker om.

Nåväl, första hindret var inte snällt, fyra stockar i ett stigsprång i uppförsbacke, och givetvis stannar hon. Bankar på och smackar och hon hoppar över. Nästa in i skogen uppför en backe, skarp sväng och sen en stor upphöjd stock, fint och inbjudande, och hon stannar igen... Ser framför mig uteslutning efter tre hinder och blir förbannad. Lägger en lugn volt, kör in sporrarna och hon hoppar... och sen var det bara flyt hela rundan igenom. Visst tittade hon på mer än hälften av hindren, men aldrig så det blev oflyt och aldrig så jag tänkte att vi inte skulle komma över. Efter halva banan kom vattnet, och det sprang hon rakt igenom, och där någonstans slappnade jag av och började rida ordentligt.

Fick tidsfel såklart, var en minut från idealtiden, men slutade ändå tolva (!) och var en av endast sex felfria i hoppningen. Hade jag ridit på lite mer efter stoppen och inte fått så mycket tidsfel så hade vi blivit placerade (nu vände jag lugnt, skrittade lugnt bakåt innan jag vände igen för att inte stressa henne, men jag trodde ju att det var helkört efter dressyren).

ROLIGT att hon helt plötsligt fattat vad det går ut på, och tycker att det är roligt och att hon är duktigt. SYND att säsongen är över... är bara en hopptävling kvar och sen lite P&J, och sen är det så himla låååång tid kvar till nästa säsong.