Jag tycker så himla mycket om min fina häst. Är helt övertygad om att jag gjort ett riktigt kap, om hon får vara frisk och skadefri vill säga. Hon är smart och lättlärd, börjar få massor med självförtroende och är oerhört personlig.

Sen sist har vi hunnit med mer tömkörning, en avramling, en hopplektion och flera dagars vila.

Det där med självförtroendet är ju på gott och ont ska jag säga. Hon har tuffat till sig och visar mer vilja nu, blivit lite mer stoig kan man säga (och jag som egentligen absolut inte ville ha ett sto). Jag provade att tömköra med hacket för att se om hon ville lägga sig mer i handen på det, och det ville hon visst det, men tömkörning med hack på en väldigt pigg och explosiv häst är inte att rekommendera... två gånger tappade jag henne när hon blev "skrämd" för att det blåste så förbaskat ute. Visserligen var båda gångerna medan vi stod still och skulle byta sida/ändra tömläge, men ändå. Kul hade hon hur som helst. Jag grälade på henne andra gången, och då stod hon still sen, då hon är inte direkt dum.

Men det här med att bli "skrämd" är något hon satt igång med nu den senaste månaden, och jag gissar att det dels beror på mer självförtroende (paradoxalt nog), och dels på mer havre. Jag tror det ökade självförtroendet bidrar till att hon faktiskt VÅGAR blir "rädd" och skutta till. Tidigare har hon varit kav lugn även när det till exempel blåst full storm ute, aldrig direkt varit tittig på uteritter heller. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det faktiskt, om jag ska se det som ett problem eller lita på att det är övergående.

Ibland är det oviktigt nämligen, tex som igår under dressyrpasset (mmm vilket pass det var för övrigt, satt på en überpigg häst med extremt mycket arbetsvilja som bara forsade runt i ridhuset med höga benlyft), vi var bara två i ridhuset, och så plötsligt bakom ryggen på oss mitt i en galoppvolt så rycker den andre hästen till av något, och Tilly gör ett sånt där bautaskutt framåt. Det hade hon aldrig gjort för bara några månader sen. Hon är inte dum sådär att hon skuttar till och försöker få av mig, och det är heller ingen direkt bockning, för det är väldigt enkelt att sitta kvar, det är mer av en capriol (fast utan sparken då).

Det var exakt samma sak hon gjorde när jag åkte av förra fredagen, men då kan jag iofs tycka att rädslan var befogad då vi mer eller mindre blev påkörda bakifrån av ett gäng på crosscyklar utan vett och sans. Hästen var därför oerhört taggad hela hemvägen, och när vi kom ut på gärdet på väg hemåt och hon såg något bakom sig fanns det inget som hindrade henne från att kasta sig framåt och sen göra en capriole så hon for ner i diket. I ärlighetens namn mer hoppade än ramlade jag av eftersom det kändes som om hon skulle gå omkull där med dikets lutning. Som tur var tappade jag inte tyglarna eftersom gärdet bara går fram till den väldigt trafikerade bilvägen och stallet ligger precis på andra sidan om det.

Tiden går så himla fort att det ju faktiskt var en hel vecka sen senaste hoppträningen, som för övrigt också gick galant. Vi red lite linjer, studs och korta avstånd (avstånd avpassade för ett galoppsprång kan man med fördel ta som studs tyckte Tilly, fast det blev fasligt långt till nästa hinder då), och på slutet låg sista hindren på över 120 (och det kändes knappt!). Mamma var med och fotade, men inte något av det som faktiskt var intressant tyvärr.

Idag och imorgon är det Ted-kurs, oerhört peppad är jag, ska bli SÅ kul!

Tömkörningskursen idag var suveränt rolig! Har bara tömkört ordentligt en gång tidigare, och det var med B; jag minns faktiskt inte riktigt vad jag tyckte om det då. Men han var ju generellt sett en lite tråkigare häst än Tilly, så att jag inte kommer ihåg det betyder nog att det inte var så mycket att komma ihåg.

En halvtimme flög iväg som fem minuter. Var lite orolig innan vad Tilly skulle säga om att gå med bett, men hon trivdes som bara den med att bli tömkörd och var lugn och sansad och tog stöd på bettet som attan. Det är ju enklare att ha stadigt tryck med en tung långtygel än när man själv sitter på och håller balansen ovanför.

VÄLDIGT kul att se henne från marken också. Trots att jag longerat en del så blir det inte riktigt samma sak, och nu har hon ju utvecklat sitt steg så mycket också, något jag nu faktiskt fick se med egna ögon och inte bara känna.

Vi började i vänster varv och det gick utmärkt, hon betedde sig som att hon aldrig gjort annat. Trodde därmed att det skulle gå ännu enklare i höger varv, vilket är hennes "lätta", men tji fick jag. Helt plötsligt låtsades hon som att hon inte visste vart hon skulle gå, som att hon inte kunde gå på stor volt, som att stöd i tygeln var signal att sakta av, och visade rent generellt att det var mycket jobbigare i det här varvet. Vilket ju fick upp mina ögon för hur jag rider henne - uppenbarligen så hjälper jag henne mycket mer i höger varv än jag inser, och nu när hon tvingades bära sig själv blev det svårt. Vi fick i alla fall ordning på det innan halvtimmen var över, och jag kunde åka hem helt nöjd och mycket sugen på att fortsätta själv hemma.

Jag visste att de andra i stallet skulle hoppa lite och hoppades (ha) på att de redan skulle byggt, men de hade de inte, och eftersom det var en timme kvar och jag redan var klar så ställde jag ut henne i hagen istället. Ångrade det sen på hemväg eftersom jag är gräsänka och hade hunden med mig och mycket väl kunde ägnat två timmar till åt hästande.

När jag nämnde det när jag precis kommit hem så fick de andra stoora ögon och "ska du verkligen rida nu igen?", men herregud. Hon hade gått en halvtimme, varav minst tjugo minuter skritt, det är UPPVÄRMNING i mina ögon. Jag skulle ju dessutom bara skuttat lite grann i en kvart eller så, den häst som inte klarar det klarar heller inte en fullskalig hoppträning i mina ögon.

Imorgon kommer möjlig medryttare och ska rida lektion för K, så får K säga sitt också. Ska bli intressant.

Har funderat lite på om jag borde rida efter schema för att få lite mer struktur på ridningen. är lite svårt dock, eftersom jag jobbar så konstiga och oregelbundna tider, ibland kan jag rida dagtid, ibland kan jag bara glömma det, men tänkte mig något såhär:

Måndag: Hopp/markarbete på egen hand.
Tisdag: Vila.
Onsdag: Dressyr (uteritt).
Torsdag: Hoppträning.
Fredag: Dressyr (-träning varannan vecka)/Tömkörning.
Lördag: Medryttare dressyr.
Söndag: Uteritt (tävling).

Ofta är det ju tävling eller något event på söndagen, och de veckorna rider jag ju alltså inte ut den dagen, utan får anpassa jobbtiderna så det går att rida på dagen på onsdagen. Inser att dagarna inte räcker till för allt jag vill göra, och egentligen mår hon bättre av att ridas i ett svep och sen ha typ fyra vilodagar på raken lite då och då, men scheman är ju inte huggna i sten. Stor skillnad från mina förra scheman dessutom, som bestod mestadels av uteritter. Jag ser dock redan nu skillnad på muskler och bärighet, så något gör jag ju rätt.

Jag tror dock för övrigt inte att jag behöver oroa mig för det här med att andra hanterar Tilly mer än jag. Hon är solklart MIN häst, det gör hon klart väldigt tydligt hela tiden. Matte är bäst och det känns skönt.

Klippte Tilly idag. Har inte gjort det förut, men tjejen som red till henne gjorde det två gånger och hävdade att det gick utmärkt, och med det i åtanke gick det också utmärkt. Gjorde det nu inte särskilt noga, men tillräckligt noga för att vara nöjd, och fick klippa mage, ben och ansikte utan protester. Fin blev hon!

Passade på att rida ut med sällskap, en sjuttonåring på ponny - gamla tider det! Vågade inte röja ordentligt eftersom Tilly var rejält på tårna både pga vackert krispigt väder och för en liten miss i havrehanteringen som gett henne dubbel dos i två dagar.

Hoppträning igår som gick bra, men var svinkall och en aning opepp, och innan dess har jag glömt vad vi gjort, eftersom allt jag gör är jobbar, sover, rider och min hjärna är gröt.

Imorgon ska vi på tömkörningskurs, det ska bli kul, hoppas bara att Tilly tycker det också...

Har varit i hästrelaterade kval sen igår fm. Har nämligen varit och tittat på ny stallplats, och inte vilken stallplats som helst, utan på en på en av Stockholms absolut finaste hästsportanläggningar, och därtill den (vågar jag säga) främsta inom fälttävlan.

Men smakar det så kostar det såklart, omkring 2000 kronor mer i månaden än där jag står nu. Och då får man dessutom tänka på att jag här tränar för 150-200 kr per pass - på den andra anläggningen, dit nationella och internationella tränare kommer, lär jag inte klara mig undan med mindre än 350/träning som minst, vilket ju också blir en hel del pengar i månaden.

Så till slut tackade jag nej. Efter mycket ångest och vånda. För anläggningen är SÅ FIN och det har alltid varit min dröm att få stå där, och jag ville verkligen VERKLIGEN, plus att det är sannerligen inte alla som ens blir erbjudna en plats där. Men vår ekonomi går precis ihop just nu som det är, och det känns inte helt okej att jag faktiskt varje månad måste förlita mig på att få ihop extrajobb bara för att kunna klara av stallhyran.

Å andra sidan, tänk vad mycket träningar för riktigt duktiga tränare jag skulle kunna rida varje månad för 2000 kr (anläggningen ligger bara en kvart med transport från där jag står nu). Tackade även nej på ett så fint och ursäktande sätt jag kunde för att kunna lämna en öppning till att senare fråga igen, om ekonomin tillåter i framtiden.

Anledningen till att jag letar är givetvis för att min nuvarande stallplats inte är perfekt, vilket är synd egentligen, för både jag och hästen trivs ju. Mycket tack vare hon som har hand om det som är för jäkla bra faktiskt. Men det är lite för långt dit, och så finns det ju en del grejer som inte är bra. Tack och lov har de (efter ett stallmöte då det togs upp) åtgärdat underlaget i ridhuset, så det är redan bättre, och om ett tag kommer det vara helt ok, och jag kommer definitivt vara på dem för att se till så det håller sig så. Men de andra två nackdelarna är 1. höet/silaget, och 2. halmen, som ingetdera riktigt håller måttet.

Halmen är havre- eller vetehalm som Tilly tyvärr äter friskt av, och det i sin tur innebär två saker: Dels så blir hon sakta men säkert fetare, eller snarare bukigare. Jag har dragit ner silaget till nio kilo om dagen (detta till en häst som tidigare varit för smal och gått på fri tillgång), men måste då öka på havren för att hon ska få i sig tillräckligt med energi, och trots att jag ökat marginellt (för det är ju en svår balansgång där mellan grov- och kraftfoder, särskilt i detta fall), så blir hon lite knasig.

Dels så står hon ju inte still i halmen, utan puttar runt den hela tiden för att nå alla sädeskorn som ju hamnar på golvet, vilket innebär att till slut ligger all halm i högar längs med väggarna, och hon står på enbart kissigt betonggolv i mitten. Det spelar ingen roll hur mycket halm jag lägger in, eller hur jag än packar det i mitten och lämnar väggarna fria, hon pillar upp det längs med väggarna ändå. Hovslagaren sa sist att hon fått svamp i hovarna, och då ska man betänka att vi stått i detta stall på detta underlag i ca en och en halv månad, och att hon innan dess inte haft ett spår av svamp. Om de gick ute längre skulle hon kanske låta halmen vara lite mer, men nu är de ute mellan tio och fem, från att i mitt stall varit ute från sex- sju till mellan åtta-elva.

Utegångstiderna kan jag ju inte ändra på, och Tilly gillar att stå på box, så de lider hon inte av i övrigt.Men spån får jag ju gratis av sambons pappa, det gäller bara att få hit det till Stockholm, men jag tror jag tjänar på det ändå. Funkar det att göra så så kan jag stå kvar, annars kommer jag leta mig vidare oavsett.

Pay & jump igår igen, denna gång var jag bara anmäld till 90. Hade planerat framridningen väl, gick ut på hoppningens framridning på gräs på andra sidan vägen, där jag var ensam eftersom ingen annan hade kommit på idéen (de travade fram och tillbaka på en grusväg istället eftersom man bara fick vara 5 st på framhoppningen). När det enligt mitt tidsschema skulle vara någorlunda dags gick jag in på framhoppningen och hoppade några språng, dock enbart på 80 eftersom där inte heller denna gång fanns någon funktionär. När ett gäng föräldrar kom dit så frågade jag dem hur de låg till, och de sa att de fortfarande bara var i mitten av 80-klassen, så jag gick ut från banan för att ge plats och väntade bredvid.

Efter 80 skulle det vara en paus i tio minuter, men eftersom det i princip inte hördes något ut och inga funktionärer sa till (förväntar sig Runsten att alla ska ha med sig sällskap som kan sitta på läktaren och hålla koll på tiden?) så kunde jag bara gå på att när jag inte längre hörde något alls så var det paus, och eftersom jag var nummer fem kunde jag då gå in på banan igen och hoppa lite till. Helt plötsligt kommer dock sällskapet till nummer fyra springandes och säger att hon skulle in på banan NU (hon hade gjort samma som jag och gått ut medan hon väntade), och eftersom vi skulle in ihop var det bara att trava ner...

Hur som helst hade jag ju faktiskt lyckats hoppa ett par språng innan, och Tilly var så fin så fin på framridningen och lydig och trevli på framhoppningen, så det kändes inte som någon större katastrof. Banan var mycket roligare byggd denna gång, med lite titthinder, bla vattenmattor under oxern i utsprånget i kombinationen. Vi fick mycket tid på oss inne denna gång, och Tilly hann varva ner ordentligt. När det sen var vår tur så visade det sig att allt jag behövde göra var att styra och bromsa, Tilly sög tag i alla hinder och lyssnade någotsånär på mig ("jag kan det här SJÄLV nu matte!"), och sånär som på att hon rev (?!) räcket som var insprång i kombinationen så var rundan prickfri. Tittade inte på något, och kom rätt på alla hinder (hon har börjat se avstånd själv nu, tjoho).

Var extremt nära att efteranmäla till 1 meter också, men eftersom hon gick så lysande så kändes det onödigt, man ska sluta när det går som bäst. Hade vi fått en lite hackig förstarunda så hade jag gjort det, men nu gör vi istället så att jag anmäler till 90 + 1 m nästa gång, som är den 30 oktober, och faktiskt så har vi inga fler tävlingar/events inplanerade innan dess, vilket känns väldigt konstigt. Sen är det två sent tillagda hopptävlingar till i november, och sen är säsongen helt slut.