Tömkörningskursen idag var suveränt rolig! Har bara tömkört ordentligt en gång tidigare, och det var med B; jag minns faktiskt inte riktigt vad jag tyckte om det då. Men han var ju generellt sett en lite tråkigare häst än Tilly, så att jag inte kommer ihåg det betyder nog att det inte var så mycket att komma ihåg.

En halvtimme flög iväg som fem minuter. Var lite orolig innan vad Tilly skulle säga om att gå med bett, men hon trivdes som bara den med att bli tömkörd och var lugn och sansad och tog stöd på bettet som attan. Det är ju enklare att ha stadigt tryck med en tung långtygel än när man själv sitter på och håller balansen ovanför.

VÄLDIGT kul att se henne från marken också. Trots att jag longerat en del så blir det inte riktigt samma sak, och nu har hon ju utvecklat sitt steg så mycket också, något jag nu faktiskt fick se med egna ögon och inte bara känna.

Vi började i vänster varv och det gick utmärkt, hon betedde sig som att hon aldrig gjort annat. Trodde därmed att det skulle gå ännu enklare i höger varv, vilket är hennes "lätta", men tji fick jag. Helt plötsligt låtsades hon som att hon inte visste vart hon skulle gå, som att hon inte kunde gå på stor volt, som att stöd i tygeln var signal att sakta av, och visade rent generellt att det var mycket jobbigare i det här varvet. Vilket ju fick upp mina ögon för hur jag rider henne - uppenbarligen så hjälper jag henne mycket mer i höger varv än jag inser, och nu när hon tvingades bära sig själv blev det svårt. Vi fick i alla fall ordning på det innan halvtimmen var över, och jag kunde åka hem helt nöjd och mycket sugen på att fortsätta själv hemma.

Jag visste att de andra i stallet skulle hoppa lite och hoppades (ha) på att de redan skulle byggt, men de hade de inte, och eftersom det var en timme kvar och jag redan var klar så ställde jag ut henne i hagen istället. Ångrade det sen på hemväg eftersom jag är gräsänka och hade hunden med mig och mycket väl kunde ägnat två timmar till åt hästande.

När jag nämnde det när jag precis kommit hem så fick de andra stoora ögon och "ska du verkligen rida nu igen?", men herregud. Hon hade gått en halvtimme, varav minst tjugo minuter skritt, det är UPPVÄRMNING i mina ögon. Jag skulle ju dessutom bara skuttat lite grann i en kvart eller så, den häst som inte klarar det klarar heller inte en fullskalig hoppträning i mina ögon.

Imorgon kommer möjlig medryttare och ska rida lektion för K, så får K säga sitt också. Ska bli intressant.

Har funderat lite på om jag borde rida efter schema för att få lite mer struktur på ridningen. är lite svårt dock, eftersom jag jobbar så konstiga och oregelbundna tider, ibland kan jag rida dagtid, ibland kan jag bara glömma det, men tänkte mig något såhär:

Måndag: Hopp/markarbete på egen hand.
Tisdag: Vila.
Onsdag: Dressyr (uteritt).
Torsdag: Hoppträning.
Fredag: Dressyr (-träning varannan vecka)/Tömkörning.
Lördag: Medryttare dressyr.
Söndag: Uteritt (tävling).

Ofta är det ju tävling eller något event på söndagen, och de veckorna rider jag ju alltså inte ut den dagen, utan får anpassa jobbtiderna så det går att rida på dagen på onsdagen. Inser att dagarna inte räcker till för allt jag vill göra, och egentligen mår hon bättre av att ridas i ett svep och sen ha typ fyra vilodagar på raken lite då och då, men scheman är ju inte huggna i sten. Stor skillnad från mina förra scheman dessutom, som bestod mestadels av uteritter. Jag ser dock redan nu skillnad på muskler och bärighet, så något gör jag ju rätt.