Pay & jump igår igen, denna gång var jag bara anmäld till 90. Hade planerat framridningen väl, gick ut på hoppningens framridning på gräs på andra sidan vägen, där jag var ensam eftersom ingen annan hade kommit på idéen (de travade fram och tillbaka på en grusväg istället eftersom man bara fick vara 5 st på framhoppningen). När det enligt mitt tidsschema skulle vara någorlunda dags gick jag in på framhoppningen och hoppade några språng, dock enbart på 80 eftersom där inte heller denna gång fanns någon funktionär. När ett gäng föräldrar kom dit så frågade jag dem hur de låg till, och de sa att de fortfarande bara var i mitten av 80-klassen, så jag gick ut från banan för att ge plats och väntade bredvid.

Efter 80 skulle det vara en paus i tio minuter, men eftersom det i princip inte hördes något ut och inga funktionärer sa till (förväntar sig Runsten att alla ska ha med sig sällskap som kan sitta på läktaren och hålla koll på tiden?) så kunde jag bara gå på att när jag inte längre hörde något alls så var det paus, och eftersom jag var nummer fem kunde jag då gå in på banan igen och hoppa lite till. Helt plötsligt kommer dock sällskapet till nummer fyra springandes och säger att hon skulle in på banan NU (hon hade gjort samma som jag och gått ut medan hon väntade), och eftersom vi skulle in ihop var det bara att trava ner...

Hur som helst hade jag ju faktiskt lyckats hoppa ett par språng innan, och Tilly var så fin så fin på framridningen och lydig och trevli på framhoppningen, så det kändes inte som någon större katastrof. Banan var mycket roligare byggd denna gång, med lite titthinder, bla vattenmattor under oxern i utsprånget i kombinationen. Vi fick mycket tid på oss inne denna gång, och Tilly hann varva ner ordentligt. När det sen var vår tur så visade det sig att allt jag behövde göra var att styra och bromsa, Tilly sög tag i alla hinder och lyssnade någotsånär på mig ("jag kan det här SJÄLV nu matte!"), och sånär som på att hon rev (?!) räcket som var insprång i kombinationen så var rundan prickfri. Tittade inte på något, och kom rätt på alla hinder (hon har börjat se avstånd själv nu, tjoho).

Var extremt nära att efteranmäla till 1 meter också, men eftersom hon gick så lysande så kändes det onödigt, man ska sluta när det går som bäst. Hade vi fått en lite hackig förstarunda så hade jag gjort det, men nu gör vi istället så att jag anmäler till 90 + 1 m nästa gång, som är den 30 oktober, och faktiskt så har vi inga fler tävlingar/events inplanerade innan dess, vilket känns väldigt konstigt. Sen är det två sent tillagda hopptävlingar till i november, och sen är säsongen helt slut.