Jag är så kär i min lilla häst! De fick stå inne inatt (de får stå inne ungefär två nätter i veckan - Tilly äääälskar sin box och vill helst bo i stallet jämt, så hon får komma in lite då och då för att vila sig från jobbiga jobbiga beten), och då passade jag på att prova att rida direkt på morgonen, medan det fortfarande var svalt och flugfritt. Har inte gjort det förut då Tilly är enormt morgontrött, och det var hon nu med, hon stod och slumrade till medan jag gjorde i ordning henne.

Men så fort vi kom ut blev det fart på henne, jäklar vad hon trampade på. I vanliga fall är hon rätt seg den första kvarten ute, sen lossnar det och hon kan kliva på, men nu gick hon av sig själv hela vägen. Jätteskönt som omväxling till det eviga skänklandet måste jag säga, plus att nu gick hon inte alls och tittade runt sig som hon också brukar (och som jag HATAR att hästar gör OM de inte har förmågan att fortfarande gå rakt fram och inte vingla, men det är få hästar som kan det).

Skrittade fram en lång sväng och sen blev det grusvägen igen. Hon börjar fatta grejen med den nu, galopp bortåt och trav hemåt - hon har mer power i sig hemåt och får en bättre galopp bortåt, onödigt att göra det svårt för sig. Hon känns väldigt positiv och trevlig nu, förstår vad jag är ute efter och gör verkligen så gott hon kan. Ska försöka boka in en dressyrträning nu i nästa vecka också, det ska bli intressant att se om min tränare ser samma skillnad som jag känner.

Igår var det ju busk-hoppning, och vi hoppade bara studs, fyra på raken, som höjdes successivt från kanske 60 till 90. Aaaningen korta avstånd, och superbra träning för Tilly som måste jobba på med sina framben också. Sista gången sänkte vi igen till omkring 70, men Tilly trodde fortfarande att det var 90 och tog i för kung och fosterland och jag önskade SÅ att någon hade kunnat filma, för det kändes så bra. Inte så mycket mer att tillägga om den träningen faktiskt, studs är studs och mer gymnastik än hoppning som så, och hänger faktiskt mer på hästen än på ryttaren. Jag fokuserade på att lägga henne rätt till första (och lyckades faktiskt med det samtliga gånger, yey me), och sen satt jag bara och lät henne hoppa som hon ville. Eftersom jag rider ensam blir inte hoppassen så långa, kanske 20 minuter effektiv tid, men det är ju trettio minuter dit och tjugo hem också (tjugo hem både pga ökat tempo i skritten och för att jag travar en del då också).

Göran fick hänga på ner och sonen till hon som har banan fick sitta på honom medan jag hoppade. Han är fem år och väger max 20 kilo, och Göran utnyttjade det skamlöst tills jag fick tag på ett dressyrspö och vallade runt honom som en ko - då fick han lite mer fart till femåringens stora förtjusning och masade sig till och med över ett par hinder. Lustigt ändå hur ponnyer är, han är framåt och ambitiös när jag rider honom, men SLIPPER han jobba, ja då skiter han i det.