Tänkte rida idag på morgonen, men när jag kom ner till stallet strax innan sex så såg det så himla mörkt och hotande ut att jag ändrade mig - varför gjorde jag det? Det har inte regnat en droppe sen dess, och nu är det till och med nästan ljust ute, och här sitter jag och jobbar. Jag kan LOVA, garanterat, att när jag är klar sen framåt eftermiddagen så kommer det hälla ner igen.

Tilly vilade i torsdags, och i fredags var vi hemma hos min tränare för ett efterlängtat dressyrpass. Efterlängtat av mig i alla fall. Ni vet hur det är när det gått sådär bra på hemmaplan, och man knappt kan vänta på att komma iväg och visa upp det? Och ni vet också att då är det i stort sett alltid så att det ALDRIG går lika bra som hemma? Så var det då - Tilly som gått lätt och fint på hacket här hemma var mycket djupare och tyngre i ridhuset. Galoppen - som faktiskt varit vårt paradnummer de senaste veckorna - rullade inte alls lika bra som ute. Vi skyller på tyngre underlag och bättre framåtbjudning ute och fokuserar på de bra bitarna, vilka faktiskt var många ändå. Min tränare var nöjd över hur hon lagt på sig muskler och att hon nu har en helt annan bärighet än tidigare. Hon är ju som sagt inte så förtjust i att rida dressyr på hack, men höll med mig i att det är bättre att rida på det nu och bygga muskler och förtroende för handen, och när vi kommit en längre bit på väg kan vi återuppta bettridningen.

Nu skiner solen här! Att man kan bli SUR på det!

På lördagen blev det en uteritt med tanke att busa lite nere på ängarna mot sjön, men när vi kom dit så satte någon igång att skjuta hej vilt i skogen bara precis femtio meter från oss, och det var oerhört olustigt även om hästarna inte ens viftade med öronen åt oljudet. Nu är väl visserligen jägarna här relativt hänsynsfulla och glada i oss, men jag är ändå väääääldigt skeptisk till att rida i närheten med allt man läser om förlupna kulor. Vi gick tillbaka och galopperade på ett annat gärde istället och längtar därmed nu tills de tar vall igen på alla gärdena där nere och inte bara det lilla vi red på, så man kan få ihop en ordentlig galoppsträcka.

Igår var det alltså dags för hopptävling igen och vi kom faktiskt hem med rosett! Vi hoppade bara 80 och 90 CR, och hon kändes väldigt trevlig och positiv på framhoppningen. Mer spänd på banan, och tittade lite på en reklampresenning som satt uppe, men hoppade snällt alla hinder inklusive de två titthindren (UTAN att titta), även om tekniken och sprången blev sådär ibland. Banan var INTE snäll och flera svängar var rent av för svåra för klassen, men Tilly var lydig och fin så vi fick till dem bra ändå. Så felfria, och jätteglad matte!

Hoppades på favorit i repris i nästa klass eftersom hon nu sett alla hinder, och hon var om möjligt ännu finare på framhoppningen (även om jag bara hoppade två språng och gick ut), men tyvärr så började det regna lite smått precis när vi gick in, och när vi hade hoppat hinder nummer två och var på väg till trean (som var en snäll oxer ur svår sväng) så ÖSTE det ner sådär så man lite knappt såg handen framför sig, och då stannade hon. Jag ville inte pressa mer under de omständigheterna utan hoppade ettan igen och gick sen ut. Tilly gick fort fort fort mot transporten och slängde med underläppen sådär som hon gör när hon inte är tillfreds, och sen SPRANG hon in i transporten så fort jag fått ner luckan. Så nej, ingen avskrittning direkt, för gudars vad sur hon hade blivit om jag tvingat henne att skritta omkring i det där.

Sen fortsatte det ösa ner i flera timmar, så jag väljer att se det som att jag hade tur med vädret i första klassen istället för otur i den andra.