Hästarna har varit ute på äventyr inatt. Grannen vaknade vid fyra av att de sprang utanför hans fönster och tog med sig F ut för att fånga dem (försökte själv först, men gick på Tilly som INTE vill fångas. F gick raka vägen till Göran som givetvis lät sig fångas). Sen ställde de in dem i stallet och gick och lade sig igen. Bara det att min sambo, som höar dem innan han åker till jobbet vid sex på morgonen, kom ner och släppte ut dem igen. Jättesnällt av honom eftersom jag inte bett honom, men han missade att reflektera både över det faktum att grinden var STÄNGD (den ligger ju alltid på marken annars), samt att halva hagen var borta.

Så vid sju ringde grannen igen och bad mig hämta dem ur hans trädgård där de stod och åt äpplen. Jag var redan på väg ner för att rida då. Slängde in dem i stallet igen, gjorde i ordning Tilly och red sen en skrittrunda som uppvärmning, och ägnade sen en halvtimme åt att öva galoppombyten på det nyskördade gärdet bredvid stallet, där det tidigare varit korn, men där det nu är stubb och PERFEKT underlag. Det är på ca 5 hektar, så vi hade gott om plats. När hon gjort ett par rena åt båda hållen så tog vi en galengalopp runt och skrittade av sen.

Därefter vidtog operation laga hagen. De måste ha blivit skrämda av något (och med de menar jag Tilly, inte mycket rubbar Göran), och gått rakt igenom staketet, för tråden låg medriven och två stolpar var nere. De var ju lögn att få ner igen, så nu är det 30 meter där tråden hänger fritt, inte så bra, men vad ska jag göra? Satte även på elen igen, som de ju gått utan sen i juni. Anledningen till att den inte är på är att när den ÄR på får jag minst tre elstötar om dagen (status hittills idag: fem stycken). Det första Tilly gjorde när hon kom ut i hagen igen var att knalla ner till den hörnan de gått ut genom och se efter om det gick att gå ut igen. Dum är hon i alla fall inte...

Igår var det hoppträning som vanligt, och det var vår bästa hittills måste jag säga. Fick order om att lägga upp tempot och hoppa som om hon var unghäst, vilket hon ju egentligen är utbildningsmässigt också. Gick mycket enklare då. Och när jag kan fokusera på mig själv istället på om hästen kommer hoppa eller inte så blir jag ju - logiskt nog - mycket stabilare själv. Vi hoppade ett nytt roligt hinder som bestod av två trekanter som stöd med långsidan utåt, de satt alltså ihop längst ner, och sen mellan dem satt det plankor, en kort längst ner och en lång längst upp. Eftersom jag började med sporrar så hoppade hon det på första försöket, och var rent allmänt mindre ovillig med sporrar. Däremot är hon skitsur på dem, så när vi hoppat fram tog jag av dem, men effekten satt i, så antingen köper jag ännu kortare sporrar (om det finns?), eller så gör jag likadant från och med nu. Avslutade med att hoppa en bana på nio hinder, och även om mitt fokus glider mot slutet och jag inte riktigt rider hela vägen så har hon aldrig hoppat så bra förut. Tror banan låg på mellan 90 och en meter, och det där trekantshindret låg på 110, och det kändes inte högt.