Jag red igår i alla fall, byltade på mig massor av regnkläder, men hade sån tur att det slutade regna precis när jag gick ut, och började regna igen just som jag kom hem. Sånt tycker jag om. Och vilken tur det var att jag red sen då, för det var en fantastisk ridtur. Började skritta genom skogen bort mot en lång och trevlig galoppsträcka, travade och galopperade där jag kunde, hoppade diken och busade mest, utan några krav alls mer än att hon skulle gå i form.

Tokgalopperade på galoppsträckan, där det plötsligt dök upp grenar som hängde tvärs över stigen; var bara att ducka snabbt och hoppas på det bästa. Var hur mycket vatten som helst överallt, och det var superbra träning inför senare vattenhinder, Tilly blev ju liksom tvungen att forsa genom dem.

Avslutade med trav hemåt på superbra vattniga grusvägar. Ökade och minskade och reglerade formen upp och ner, och hon har sällan känts så fin, det märks verkligen att all träning har gett resultat. Nu känns det som att jag kan börja rida mer fokuserat, som att hon orkar och kan.

Sen tog jag dock två snabba beslut i rad. För det första så avanmälde jag från dressyrtävlingen, hon går helt enkelt inte lika bra på bett just nu, och då struntar jag i det. Jag är visserligen anmäld till en fälttävlan till den 11e, men tills dess kommer jag ha hunnit trimma lite mer på bett. Har köpt en sprengerkopia på det där tredelade som inte kan vika sig, och hoppas att hon tycker om det eftersom jag ju inte får tävla på det raka heller.

För det andra så insåg jag att min tid kvar här på landet är väldigt kort, och om jag ville få henne tillriden lite mer så var det hög tid, så jag kontaktade hon som hade henne när jag brutit benet och frågade om hon kunde ha henne i två veckor. Det gick om jag lämnade henne idag, vilket jag alltså gjort. Det känns som att hon med all sin rutin kan ge Tilly lite självförtroende åter, om hon än nu inte hinner göra så vansinnigt mycket på två veckor. Jag ska vara borta två gånger under dessa två veckor också, så då slipper jag också dåligt samvete för dålig ridning. Dagen efter att jag tar hem henne så åker min sambo och jag på kort resa så då får hon vila i fyra dagar, och sen flyttar jag henne.

Visst blir det urtrist utan henne nu i två hela veckor, och man kan ju tänka att jag skulle utnyttja den tid jag har kvar här med häst, men allt här finns kvar nästa sommar. Nu kan jag dessutom ägna mer tid åt Göran hans sista tid här så att han är helt igång och genomriden när jag lämnar tillbaka honom. Han har ju bara gått vid handen den senaste tiden och behöver ridas också, om än kanske inte så långa pass, men det går ju bra att starta med tömkörning och gå vidare till ridning.