Gårdagens ridtur blev lugn och kravlös, en sväng i skogen på en timme och ytterst lite trav på en grusväg någonstans i mitten. Vet inte vad Flingan varit med om i sitt liv, men hon är rädd för ganska mycket och väldigt uppstressad vid ridning. Men hon går tack och lov fram överallt, dock med lite av bulldozer-attityd, och är svår att styra och få stopp på för en 16-åring, så idag tar jag henne och känner lite på knapparna och ser om jag lyckas bättre.

16-åringen är vän med den som ridit Flingan tidigare, och blivit impregnerad i hjärnan med "Ta inte i henne" osv, och blir därför extremt mesig både vid ridning och hantering, och tycker därmed att Flingan är skitjobbig. Vilket hon ju är - men inte med mig som inte har några som helst problem med att ta i och säga till.

Så det är nog en kombination av dåliga nerver och dålig uppfostran i hästen.

Passade på att gå förbi vildsvinshägnet och de andra hästarna också på hemvägen, under parollen "är hon redan uppstressad kan inte lite extra läskiga saker skada", och vildsvinen var inte ett dugg läskiga, men de andra hästarna (som fick tokfnatt när vi gick förbi) var det?!

Min lilla fina häst är däremot guld faktiskt, hon höll sig lugn bakom Flingan oavsett hur fort hon än ångade på och vad vi än stötte på. Men så har vi gått den där rundan förut, och det har ju inte Flingan. När Flingan stressade upp sig vid de andra hästarna (grannens syster, tillfälligt boende här) och snurrade runt och fnyste (och sen kom en traktor också, hujedamej!), så stod Tilly bara fint och lugnt på lång tygel och brydde sig inte. Jag älskar att det finns nerv i henne som hon kan stuva undan när den inte "behövs".

Flingan lyckades även dra av sig en sko, men jag har lyxen att grannen är pensionerad hovslagare, så det är bara att ringa honom så kommer han omgående; han hann till och med till stallet innan jag var där. Ny sko och omverkning inom tio minuter för 150 kr, ja tack.