Imorgon smäller det! SOM jag har längtat... Dagen har gått helt i hästens tecken, trots att de inte är här än. Först åkte jag till Tilly för att hämta transporten och passade på att rida ut en liten slinga, vilket var KUL tyckte Tilly som låg på som attan. Hämtade med mig de flesta av hennes saker, åkte hem och packade och spånade upp transporten.

Efter ett avbrott för lunch gick jag ner till stallet igen vid tre, och som vanligt så gick timmarna. Öste spån ur högen (har gratis strö) och tog med upp till stallet, så nu har jag så det räcker så länge som hästarna kommer stå här. Flyttade ut en höbal i hagen, och byggde upp staketet där det rasat saker på det nu sist där det blåste. Vet inte om jag tycker att jag åstadkom så mycket på den långa tiden jag var där?

Imorgon är det avfärd tjugo över sex för hopptävling. F lär vara duktigt nervös, och som den äkta sextonåring hon är kommer jag få lida för det i form av fräsande. Det ÄR en svår utmaning jag ställer henne inför, hon har knappt ridit häst förut, och bara hoppat häst några få gånger varav bara en enda gång organiserat. Nu ska hon upp på ett hetsigt fullblod, och tävla därtill. Trösten är ju att hästen är mycket lik hennes egen ponny i temperamentet, plus att starthöjden bara är 80. Och hon får givetvis stryka sig om hon så skulle önska.

Tilly ska ju då gå 90 med tjejen som har henne nu, och hon var i Gävle igår och tävlade 1,40, så för henne är detta väldigt fjuttigt. Och vad ska jag göra då? Pja, hålla hästar, bli fräst åt, komma med konstruktiva råd, filma och gosa med hunden. Räcker nog bra det med.