Hopplektionen igår var mycket givande (som vanligt kanske jag ska tillägga?). Det går framåt varje gång, för oss båda två. Hoppade samma hinder och ungefär samma bana som de två tidigare gångerna, och hon blir stadigare och stadigare ju bättre jag rider. Elementärt va?

Dock började det ösregna ungefär halvvägs in i passet, och efter några minuter kombinerades detta med stark blåst. På något sätt så är det mindre svårt att stå ut med sådant när man sitter till häst? Tilly tyckte däremot att det var avskyvärt och ställde sig raskt med rumpan mot vind och regn, som hade en tendens att inte riktigt komma från samma ställe hela tiden, son hon fick gunga runt en hel del och visade med all önskvärd tydlighet att det var vidrigt väder. Det kan jag ju hålla med om.

Hon hoppade dock snällt trots regnet så när hon fick annat att tänka på så bekom det henne inte, men så fort jag var klar och gjorde en ansats till att sakta av, så tvärnitade hon och vände upp rumpan igen. Varje gång. Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det, men hon var ju ridbar ändå, så då är det väl kanske okej? Och så himla ofta lär vi inte vara ute och hoppa i ösregn.

Jag hade en skötponny när jag red på ridskolan som liten som fullständigt avskydde regn. Hon gick varken att leda eller rida när det regnade, hon slet sig eller slängde av och sprang in i stallet. Ända tills den dag då någon kom på att det var bara öronen hon var rädd om, så gick man och höll om dem så hon slapp regn i dem så gick det utmärkt. Det fungerade inte när man red dock...