Onsdagens hopplektion gick minst lika bra som förra veckans - när jag rätar upp mig och väntar in henne så hoppar hon hus alltså, JÄTTEKUL. Vi hoppar inga höjder alls, verkligen inte, tror högsta låg på 80, men när allt stämmer och hon hoppar med hela ryggen så känns det som att hindren ligger på 120 minst. På ett bra sätt då förstås.

På torsdagen red jag ut, vilket inte är Tillys favoritsysselsättning, hon är alltid väldigt tveksam till om vi VERKLIGEN ska gå iväg själva? Inte så att hon vänder eller dummar sig, men det går hemskt sakta. Så jag ägnade större delen av ridturen till att få henne att tända till och få lite tryck i sig, vi skojade mest bara runt med andra ord. Började med ett dike precis ovanför mitt hus i skogen, som vi hittills ridit runt, men som jag alltid hoppade över med B. Aldrig i livet! sa Tilly förvånande nog, så där fördrev vi lite tid innan vi kom över, och gudars vad nöjd hon var att hon hade vågat.

Sen galopperade jag överallt där man kunde galoppera och hoppade allt som kom i vår väg, och då insåg Tilly plötsligt att det här var ju kul! Min tanke var att varva ner lite med att skritta över ett kalhygge och genom ett skogsparti, för att sen jobba genom lite av all den där energin jag fått fram på grusvägen tillbaka, men Tilly hade inga som helst tankar på att varva ner, och travade glatt precis över allt. Vilket inte är så lyckat på ett kalhygge.

Väl inne i skogen mötte vi dessutom tre vildsvin, och hade jag inte haft energi i henne innan så fick jag det då... Jag avskyr de där jämra vildsvinen! Bökar upp överallt och är ivägen. Hade det bara varit jag och hästen hade jag faktiskt tvingat henne att gå förbi ändå (med tanke på att hon bor bredvid ett vildsvinshägn och tom. kommer dela hage med ett par tre stycken i sommar), men nu hade jag ju som vanligt hunden med, och eftersom han är van vid dem i hägnet (som springer bara de ser honom), så vågar jag inte låta honom konfrontera vilda vildsvin som definitivt inte kommer springa ifrån honom.

Men så jag vände, och om Tilly travat förut så galopperade hon nu, och det tog mig sen ett antal vändor upp och ner för en raksträcka på grusvägen för att få henne att spänna av. Jag är glad att det finns elektricitet i henne, men hon är definitivt inte stark nog för att kunna samla ihop all den där elektriciteten, och då blir det mest bara spring och dragkamp.

Idag trimmade vi lite på ett gärde, eftersom det är tävling imorgon. Insåg precis innan att man ju inte får rida med rakt bett på tävling (men pessoa går bra??!), så satte på henne ett tredelat. Eftersom jag uteslutande rider på rakt bett (eller hack) just nu så blev det lite hackigt när hon inte ville ta samma stöd. Vi ska rida LB:1 imorgon så red igenom lite serpentiner och övergångar, samt galopp på 15-metersvolt, och det gick väl bra, men några längningar kommer jag inte försöka mig på imorgon, för då kommer allt bli pannkaka. Bättre att fokusera på det som sitter och göra det bra, och sen strunta i resten. Inte direkt så att vi rider för vinst ändå...

Men jag har näst sista startnumret! Kors i taket!

Så här såg hon ut idag, och jag har inga intentioner att bada henne till imorgon. Blir till att rykta ordentligt...

PS. Är INTE jag som tycker det är kul med femton mellanslag mellan varje stycke, är Blogger som kukar ur varje gång jag ska lägga in bilder.