onsdag 6 juli 2011


Åh jag blir så trött på att det alltid är nånting! Vid intag i förrgår kväll så tyckte jag att det lät så himla konstigt om Tilly när hon gick. Knirr, knarr som en gammal lagårdsdörr. Gick lite fram och tillbaka tills jag lokaliserat oljudet till höger framhov, och när jag tittade närmare på den då har den lilla liiiiilla sprickan hon haft där, helt plötsligt blivit en jättespricka, som gör att det KNARRAR när hon går.



JAG vågar i alla fall inte röra på hästen då?! Hovslagaren är på semester, fick jag reda på för någon timme sen, efter två dagars ihärdigt ringande och smsande (liksom, prata in nytt svararmeddelande någon?) Jag vill ju bara veta om det är något att oroa sig för, och om det ÄR det, NÄR kan vi lösa det? Hon är absolut inte halt och känner inte av det, men eftersom det knakar i hoven när hon går på den så vågar jag inte belasta den med ridning, och skulle helst vilja ha henne på box också.



Vet att man kan cementa igen sprickor i hoven, och det kanske behövs här, möjligtvis en ringsko också för att ytterligare fördela trycket.



Och åååååhh, hon som gick så himla fint i förrgår! Jag ville liksom inte sluta rida, och längtade på kvällen till nästa dag (då det var hoppträning som jag naturligtvis fick ställa in). Jag orkar inte!



Hovis smsade då till slut att han var på semester och återkommer måndag, och när jag då svarade och bad om ursäkt för att jag jagat honom (kunde ha undvikits med tidigare meddelande bara...), så skrev jag att jag var lite desperat och varför. Han svarade att han skulle ringa upp, så jag tog två bilder och mmsade honom så länge, fast han har inte ringt än, och något säger mig att han inte kommer ringa idag heller.



På måndag har vi dock återbesök för John, så om inte hovslagaren kan ha sagt något tills dess så kanske John kan säga lite mer. Men tills dess vet jag inte vad jag ska göra? Självhäftande linda över hela hoven så det inte riskerar att gå upp? Jag vill ju bara veta hur allvarligt det är, och jag blir skitledsen om hon måste stå IGEN, men då VET jag i alla fall det, och då får de gå ut på riktigt bete tills det växt ut igen, men JAG VILL VETA...



Såhär ser det ut i alla fall. Här står hon på hoven:



Och här håller jag upp den:

3 kommentarer:

Birgittas hästsida sa...

Även om det ska MKT till för att jag inte ska rida så hade jag inte vågat i detta fallet- om sprickan går upp ännu mer.

Jag GISSAR att hoven måste gipsas ihop.

Lotta sa...

Oj, aj... Att hovslagare helt klart kommer från hantverkarsläktet har jag ju förstått, även om jag aldrig haft egen häst o h alltså bara haft att göra med dem i andra hand. Hoppas han lagar det iaf.

Trasselkvast sa...

Helt okunnig som man är ang såna här saker så vågar man ju inte ta beslut själv. Varför händer sånt här alltid i semestertider/på jourtid?