Var på återbesök hos John i måndags och besiktigade Tilly för att kunna försäkra upp henne. HELT fribesiktigad blev hon - i ben, i rygg och i rumpa. Han gjorde böjprov till höger och vänster utan några som helst problem. Första gången han tittade på Tilly fick han ju inte ens komma nära hennes rygg och rumpa, hon fick ju lugnande bara för att han skulle kunna klämma lite, och longeringen var mer skutt och spark än trav. Nu kunde han till och med böja höger bak (som hon fortfarande inte gärna lyfter lika högt som de andra benen - smärtminne?), och longeringen var en lugn och sansad affär.

Så skönt! Hon är helt frisk, gallorna behövde jag inte oroa mig för och hon är så FIN just nu. Rund (lite FÖR rund faktiskt!) och blank, och har börjat utveckla sin personlighet (vilket inte hela tiden är av godo ska jag säga).

Passade på att trimma lite på deras utebana när jag ändå var där, får ju ta alla tillfällen till "riktig" ridning som jag får, och det måste klassas som det absolut bästa ridpass jag haft på henne. Mjuk som smör, positiv till allt och nu kan hon faktiskt bära sig på ett helt annat sätt. Hennes utveckling har gått så fort den senaste månaden, och jag vet inte riktigt varför, för någon organiserad ridning har jag då rakt inte bjudit på, men det kanske var precis det hon behövde? Skolor, skänkelvikningar, tio meters galoppvolter (var ju tvungen att prova), ALLT satt som en smäck. För att inte tala om GÅNGEN, som hon ju inte haft någon att tala om - den är fortfarande inte särskilt märkvärdig, men det finns i alla fall ett embryo till något flashigare där, och nu svarar hon faktiskt för sitsen UTAN att lägga sig i handen.

Avslutade med lite studshoppning på de hinder som redan stod framme, och samma sak där: positiv och lyhörd, jag kunde reglera henne fram till hindren och hon hoppade lugnt och balanserat.

Innan detta pass har jag knappt ridit något utan hon har gått med mig och F, och Göran vid handen på vår 8 km-runda. Vi har kört intervallträning, 500 meter gång, 500 meter löpning, och hästarna har helt enkelt fått haka på bäst de kan, dvs i rask skritt och sen långsam trav, vilket ju är helt perfekt konditionsträning. Folket här i byn MÅSTE undra vad tusan vi håller på med alltså, hälften av gångerna de ser oss så sitter vi inte ens på hästarna utan knallar runt med dem i koppel. Men vadå, ska vi ändå ut och springa och hästarna är snälla och med på noterna är det ju perfekt att kunna träna även dem utan ridbelastning. Och då finns det ju ändå utrymme för mig att faktiskt rida samma dag, det orkar hon ju mer än väl av. Mest är det för Görans skull dock, han behöver få upp flåset igen och longera var inte hans kopp te direkt, i alla fall inte utan rejäl longerpisk, och då är det här ju ett bättre alternativ för alla inblandade.

Ikväll busk-hoppträning, och det ser jag fram emot!