Idag blev Göran longerad igen, och han är ju snäll att göra precis allt med, men jag vete sjutton om han egentligen blivit longerad förut. Han går inte på volt runt mig, utan jag måste hålla emot för att han ska gå på volten, annars går han bara rakt fram, trots att han får hela långa linan och bara är en liten ponny. Han är rätt stadig, så det är möjligt att han passar i Tillys tömkörningsgjord, ska se efter, för i såna fall är det nog enklare, när jag kan rama in med yttertygel också. Och framförallt ge tusan i att longera i grimma bara för att det är enklare.

För att vara ridskoleponny har han oerhört usel kondition, trots alla promenader och allt springande under sommaren, men det är klart, de små ponnyerna gör ju inte direkt många knop på sina lektioner. Men att flåsa efter fem minuters trav är väl inte helt okej. Innan jag fick honom hade han ju stått konvalecent i två månader och var BRA rund. Nu går han på MKT magert bete och börjar se ut som han ska igen, men jag skulle tippa på att han lätt kan tappa 30 kilo till. Det hinner jag inte på två veckor, men å andra sidan så har han nog förlorat det dubbla under tiden här (är så svårt att uppskatta ponnyers vikt tycker jag, och han är som sagt rejäl och stadig i typen i sig själv). Vad jag dock hinner med är att rida/longera/tömköra så han är mjuk.

Han har inte heller världen största framåtbjudning, och är livrädd för pisken, så jag har bara dressyrspö (och när det går långsamt kastar jag tistlar på honom istället), så idag fick han travskutta över ett litet litet hinder för att komma igång lite. Han blev omskodd idag för att vara nyfin i fötterna när jag lämnar tillbaka honom, så höll på i max tjugo minuter, och sen övergick vi till annan sysselsättning som Göran personligen tyckte slog longeringen med hästlängder (haha), nämligen att städa under äppelträden. Där finns väldigt många äpplen, så liten ponny var i sjunde himlen, och jag fick bokstavligen dra honom därifrån till slut.