I stort sett ALLA google-träffar jag har på bloggen är på John Österdahl. Jag förstår varför också, för det är i princip omöjligt att få tag på karln, han har varken hemsida, e-post eller telefonnummer utlagt någonstans. Något som jag OCKSÅ förstår, eftersom hans mobil ringer praktiskt taget oavbrutet.

Jag hade ju tur och kände någon som kände någon, men jag undrar hur nya kunder annars får tillgång till honom, eller om han - eftersom han redan är så eftersökt - nöjer sig med de personliga hänvisningar han får. Han har visst en praktik i Enköping också har jag hört ryktas om, men det verkar ju inte direkt som att han är där så mycket.

Hur som helst är han både duktig och effektiv. Och snygg ;) Första gången jag träffade honom så fattade jag inte varför tjejerna i stallet, som för tio sekunder sen stått som normala människor och samtalat rakt upp och ner, förvandlades till fnissande våp vid stallägarens meddelande om att han var på ingång.

Igår var det 21 minusgrader under mitt återbesök, med "dimma" i luften, som ju givetvis inte var normal dimma eftersom det var 21 minus, utan snarare flygande iskristaller i stora moln i luften. Oerhört vacker, och galet halt, har nog aldrig åkt i så halt underlag i mitt liv.

Tilly, som skött sig oklanderligt under den senaste tidens ridturer och longeringar, fick stora fnattet i ridhuset när John och Michel skulle se henne på lina, och var mer över mark än normalt på den. Hur veterinärena lyckades utröna något av hennes steg är mig en gåta, men hon gick ju normalt sekundvis åt gången, och de är väl inte dyra av ingen anledning.

Michel, den utländske ultraljudsvetten, gjorde sin grej, och det var inte så mycket mer med det. Verkar dock som att det blir fler återbesök, och så får det väl vara då, det är ju inte så mycket att göra åt. Jag hade hört lite rykten om just Michel innan, och kan väl - utan att spä på dem - säga att de i samtliga fall var korrekta, och att jag efter att ha träffat honom är livrädd för honom.

Nu väntar en ny omgång skritt vid handen, och sen longering, men sen fick jag sätta igång och rida som vanligt. Oklart huruvida det inkluderar hoppning, men jag tror nog jag avvaktar med det tills jag åtminstone vet när nästa återbesök blir. Bomträning, både på lina och uppsuttet, kan ju knappast skada dock, så detfår vi ta och börja med, någonstans efter jul.

Idag får hon vila, eftersom hon nog är öm efter behandlingen, sen skritt vid hand två dagar, och sen kan jag sätta igång och longera i helgen, vilket innebär ridning nästa helg, som julklapp med andra ord.