Har varit lite av en hästkris här igår och idag. Igår så provade jag alltså att rida Flingan ensam, medan Tilly stod i stallet, för att sen släppa ut Flingan i hagen och rida Tilly.

Alltså. Flingan lånades för att ridas lite lätt, hoppa enkla klasser för att få lite resultat inför en försäljning, och sen gå som sällskapshäst till Tilly under sommaren. Enligt uppgift från ägaren är hon: lätt att hantera, lätt att rida ("släng upp vem som helst på henne"), mest dressyrriden, tävlad och hoppad upp till en meter, går utmärkt att lämna ensam och rida ut själv på.

Allt detta enligt ägaren (som ju alltså äger Tilly också). På tävlingen i söndags, där jag pratade lite mer med den flicka som faktiskt HAR ridit henne så framkom ju alltså att det möjligtvis inte var så okomplicerat, och jag tänkte att vi får väl bara vänta och se hur det blir, eftersom jag blivit lovad att få lämna henne åter om det inte skulle fungera.

Hon kan inte: ridas av vem som helst (dvs 16-åringen vägrar och då faller ju hela sommarplanen med ridning, tävling och planerade läger), stå ensam vare sig i stall eller hage, ridas ut ensam.

Jag är fullt medveten om att fyra dagar är väldigt kort tid för en häst att "landa". Om jag själv hade fått bestämma så hade inte Flingan heller ridits de första dagarna, alternativt bara gått som handhäst, men jag blev rådd att rida henne från första dagen eftersom hon var i full kondition och annars kunde bli lite knepig.
Men jag red samma slinga igår som vi gått de tre dagarna innan, och hästen var så stressad av att gå ensam att jag tror ärligt talat inte att hon gjort det förut, och OM hon gjort det så endast sporadiskt. Inte ETT enda skrittsteg tog hon. Jag hade gummisnodd på henne och det tackar jag gudarna för, för annars hade jag inte kunnat hålla henne. Hon gick i kort kort trav så länge jag höll i henne, och längde jag ut lite så gick hon upp i galopp - KORT galopp i mindre än skrittempo, och det spelade ingen roll när jag styrde rakt ut i spenaten för att se om hon skulle lugna sig; hon galopperade ju ändå, utan hänsyn till underlaget över huvudtaget. Och HELVETE vad ont DET gjorde i knät... Med andra ord helt oridbar. Det spelade liksom ingen roll var jag gjorde, och jag var så mjuk som jag bara någonsin kunde vara i handen utan att släppa helt. Hon var inte hård eller gick emot på något sätt, det var bara det att hon stack iväg om jag släppte ut tyglarna.

Jag vände och gick hem såklart, det fanns ju inget annat att göra, hon gick och skrek var tionde sekund, och var fullständigt dyngblöt efter bara den korta turen. Satte ut henne i hagen eftersom jag insåg att om hon skulle stå i boxen medan jag var ute med Tilly så skulle hon skada sig.

Funderade givetvis på att låta Tilly vila och bara släppa ut dem, men då hade jag ju kunnat gjort det igår, men dagen efter då? Och dagen efter, och dagen efter? Min häst måste ju ridas, kan inte bara stå för att jag fått helt osann info.

Red Tilly i knappt en halvtimme, sen gick vi hemåt och jag hörde Flingan hela tiden, och hon hade sprungit i hagen hela tiden. Och jag tycker så SYND om hästen. Elva hem har hon haft i sitt elvaåriga liv fick jag reda på sen, ELVA HEM?

Hon är så sönderstressad den stackars hästen, att i min värld finns det bara EN schyst grej att göra, och det är att ta bort henne. Efter elva hem och ingen som vill ha henne, och med dessa beteenden och den stressen, så är det fanimig inte rätt att skicka iväg henne till ytterligare ett hem, för för den summan hon ska ha för henne kommer inte RÄTT person köpa henne.

Jag kunde vara rätt person att köpa henne, med stadiga rutiner, en inridning som börjar om från början, ledda promenader i skogen och extrema mängder tålamod så skulle hon, möjligtvis, om ett år eller så vara en riktigt trevlig ridhäst. det kan säkert gå fortare än så, men det är min uppfattning. Men jag vill inte ha en sån häst, har vare sig tid, pengar eller lust, eller ett knä som pallar med den "ridning" som det kommer vara i början. Så när jag kom hem så ringde jag Flingans ägare och sa att detta inte kommer fungera, hästen är inte så som hon sa att hon skulle vara, och att hon måste åka tillbaka till dit hon kom som utlovat.

Och inget är ju så enkelt, eller hur? Därav krisen. Nej, för nu var det minsann inte alls så att stället där hon stått tidigare ville ha henne tillbaka, och jag var en stor idiot som trodde att hästen var en pryl man bara kunde bolla runt med hur man vill. Men nu är det ju inte JAG som gett fel info eller som bollat runt min häst till fem olika fodervärdar de senaste åren. Jag förstår henne dock, det gör jag, hon trodde ju hon ordnat det för hästen, att hon skulle få henne tävlad och såld, och sen kommer jag efter fyra dagar och vill inte ha henne, jag FATTAR att hon blir sur och tycker det är besvärligt. Men jag är inte beredd att riskera mitt knä för en häst jag inte vill ha, och som med största sannolikhet kommer skada sig själv i sin separationsångest och panik.

Efter mycket om och men, och väldigt sura ord så blev det hur som helst så att hon fick åka tillbaka. Men då skulle hon minsann tillbaka ögonaböj, inom två timmar skulle hon vara tillbaka, utan någon som helst hänsyn till att Tilly då blev själv. Så över natten fick hon vara själv, idag lånade jag över en av grannens hästar temporärt (jag visste ju inte hur lång tid det skulle gå som Tilly fick vara ensam annars), och idag har jag ryckt i alla mina hästkontakter för att se vem som kan skaka fram en sällskapshäst till mig.

Min hopptränare hade tack och lov en liten ponny-pojke som blivit sparkad och som jag får låna ett tag, han ska bli ohalt och sen får jag sätta igång honom, så det akuta behovet är undanröjt, fast jag ändå måste hitta någon för senare. En B-ponny, visserligen rejäl och stadig, men det såg bra roligt ut sist jag red B-ponny... En söt liten irländsk fux-sak som jag glömde fråga om namnet på, så jag kallar honom för Göran.

Det var min dag det, hur har er varit?

EDIT: Jag är så GLAD för min okomplicerade lilla häst som utan problem stod ensam i natt och gick ut i hagen själv, och som säkert hade kunnat stå där ensam utan att bli hysterisk också för den delen. Gosiga fina Tilly. Igår när ägaren var som mest otrevlig så kände jag att detta inte var en kontakt jag ville ha med att göra så mycket mer i mitt liv, så jag sa där och då att nu bestämmer vi att jag köper henne, hej och hå, ge mig kontonummer så sätter jag över pengarna så är det bra med det här. Det fick för övrigt tyst på den värsta svadan.