Det blev träning för Tilly och veterinär för Göran, så får John kolla på Tilly nästa gång han kommer hit istället. Men först köra Tilly och sen Göran, det kändes som att jag inte gjorde annat än körde transport hela dagen.

Min dressyrtränare red alltså Tilly och F följde med och fotade. Har inte fått bilderna än, men slänger upp några sen när de kommer, om de blev något att ha vill säga - var rätt kasst ljus i ridhuset (som för övrigt är en privatryttares dröm, jag vill OCKSÅ ha ett sånt hemma på gården).

Tilly har inte haft bett i munnen på tre veckor, men skötte sig trots det över förväntan. Hon såg väldigt trevlig ut under ryttare, och trots att min tränare givetvis rider oerhört mycket bättre än jag så såg det faktiskt inte SÅ annorlunda ut från när jag rider. Hon är ju helt enkelt så pass outbildad att en erfaren ryttare bara kan plocka fram SÅ mycket extra. Dock är ju min tränare mycket bättre på att rida med sitsen, så när hon på slutet satte sig ner och drev på ordentligt så fick Tilly ett steg och en schvung som jag inte är i närheten av att kunna plocka fram än. Mycket trevligt att se att det FINNS där, om än i en väldigt begränsad skala än så länge, men det finns faktiskt potential i min lilla fullblodskorsade fälttävlansråtta.

Fick även en aha-upplevelse vad gäller just att rida för sitsen, och jag längtar till dagens ridpass då jag ska prova det själv. Ibland är det mer lärorikt att stå på backen än att rida själv. Min tränare sa även att det här ostadiga som hon går i, hattandet fram och tillbaka, och instabiliteten i formen, är enbart pga att utbildningsmässigt är hon inte mer än en unghäst, och hon KAN alltså inte gå stadigare just nu. Hon har inte lärt sig var hon "ska vara", och det ska jag tänka på när jag rider och därmed tycka att det är mer okej att hon är instabil. Hon tyckte att jag skulle gå väldigt långsamt fram, vilket ju också är min tanke, och skönt att höra från henne då jag på senare tid tyckt att hon stressat lite framåt och faktiskt funderat på att prova att träna för någon annan ett tag. Hon blev också märkbart nöjd när jag sa att jag verkligen ser fram emot att se hur hon har utvecklats om ett år, för det var väl ungefär den tidsplanen hon också hade i tankarna.

Jag har sån tur att jag kunnat rida för min tränare i fler år nu, trots flytta från Stockholm till Närke, och kommer kunna rida för henne även fortsättningsvis i Stockholm, då hon bor här, men åker till Stockholm varje vecka för att hålla träningar.

Göran bedömdes vara så pass återställd att jag kan sätta igång honom, vilket är kul för att jag vill ju rida honom, men tråkigt för det innebär att han måste flytta hem när han är färdig. Göran är verkligen den perfekta sällskapsponnyn, och särskilt till Tilly. Hon är nämligen fortsatt bossig i hagen och flyttar runt på honom lite som hon själv önskar (vilket förmodligen är anledningen till att hon fått gå själv tidigare i sitt liv), men Göran bryr sig verkligen inte, han säger aldrig emot utan accepterar bara. Fick dock höra att på ridskolan är det han som är hög i rang och bestämmer allt i hagen, vilket gör hans mesighet här lite konfunderande, men jag klagar inte.

Idag blir det alltså en skrittur först med Göran som handhäst, och därefter lite lätt dressyrtrim. Lite lätt bara för att hon förmodligen har träningsvärk efter igår, hon gick hårdare och var mer svettig än någon gång när jag ridit. Men ändå dressyrtrim, för jag vill verkligen känna på henne efter genomridningen. Ska till och med rida i dressyrsadeln och allt...