Lördagens ridtur var av det mer menlösa slaget eftersom jag hade Göran på släp. Enbart rakt fram på grusvägar med andra ord. Grusvägarna var dock perfekta, nysläpade och fulla med regn. Göran ska gå i alla gångarter säger vetten, men jag tycker att vi iaf kan undvika trav ett tag till, så det blev skritt och galopp för hans del, men han fick ju galoppera även när Tilly travade.

Och VILKEN trav sen! Fantastiskt! Upp med ryggen och in med bakbenen och upp med frambenen, det kändes otroligt trevligt, och det enda trista var att jag inte kunde SE det. Ville aldrig sluta, hon gick så fint och villigt och så lätt i handen att jag knappt kände henne. Men Göran kunde ju inte galoppera i all oändlighet, så vi fick sluta för hans skull.

Igår var det dags för hopptävling igen, 90 cm CL på en ridskola där jag varit och tävlat ett par gånger förr, och där hanteringen alltid varit under all kritik. Så även denna gång. Jag skulle startat halv ett, men de var försenade och min start blev inte förrän 1,45 minuter senare. Jag kan faktiskt inte FÖRSTÅ egentligen hur man kan ha hopptävling och bli nästan två timmar försenade, det är ju så himla lätt att ta in förlorad tid på hopptävlingar? Men det är klart, om man måste ägna hela tjugo minuter att bygga om banan mellan varje klass, trots att man redan där är försenad en timme, och när sen funktionärerna måste ropas efter ideligen så är förseningen inte så konstig.

Tilly var så trött på morgonen när jag släppte ut dem i hagen att hon halvsov när jag ledde ut dem. Det i kombination med att hon fick stå och vänta en extra en och en halv timme i transporten trodde jag skulle leda till trött liten häst, och visserligen blev hon tröttare än normalt, men hon skötte sig ändå helt okej. På framridningen tog hon fram sin tjusiga trav igen och jag fick stålsätta mig för att inte rida varv på varv och flasha utan bara värma helt normalt, dvs framridning i ca 25 minuter inklusive framskrittning, och sen framhoppning i ca tio minuter.

På framridningen saknades lilla krysset (?), så det var en jäkla tjat med höjande och sänkade av räcket för att folk skulle kunna hoppa fram ordentligt. Jag kan ju tycka att de kunde lämnat räcket på 80 då istället så hade det inte blivit såna "köer". Första gången jag red an på oxern så vägrade Tilly, helt i onödan eftersom vi låg perfekt, och nu får det faktiskt vara slut med tittigheten, så jag la till spöet. När jag sen red an igen så hoppade hon, och hon måste ha hoppat 1,30 MINST, för jag FLÖG ur sadeln. Var förberedd på ett spändare språng, men inte det där. Man hinner tänka rätt mycket under de där millisekunderna man hänger i luften över hästen. Min första tanke var iaf "fy FAN vad pinsamt att trilla av på framridningen!". Min andra var "herregud hon dör om jag dunsar ner på henne såhär", så jag släppte tyglarna för att ta emot mig i sadeln med händerna och dämpa dunsen, vilket gick utmärkt, och jag ramlade inte ens av, men jag hade ju tappat både tyglar och stigbyglar. Tilly svängde med väggen och jag fick tag på tyglarna, men stigbygeln flög upp och smällde till mig på knäet. Jag har såna där rejäla sviktande säkerhetsstigbyglar, de väger säkert ett halvkilo var, så det gjorde så himla ont att det svartnade lite ett tag. Min brutna knä var det ju givetvis dessutom.

Nu är ju inte tävlande hästägare direkt kända för att låta lite smärta stå ivägen, så jag bet ihop och red givetvis ändå (efter att ha känt efter att inget var brutet igen). Hon stannade på tvåan, som var en riktigt saftig oxer direkt ur sväng, la till spöet och hoppade igen, och hon svarade med ett 1,30-hopp igen, som jag dock var beredd på denna gång. Hoppade tre och fyra fint, det var en linje med sju galoppsprång, och jag satt bara och väntade. Stannade på femman, som också var en rejäl oxer ur sväng, och den stannade hon även på nästa gång så då var vi uteslutna igen då. Spelade dock inte mig så stor roll, för hon hoppade faktiskt de andra hindren riktigt trevligt. Bad om omstart, för jag vill inte att hon lär sig att om man stannar får man gå ut. Jag var näst sist, så fick starta om nästan omedelbart, gick in och hoppade de fyra första, och bröt sen och gick ut. Jag ville ju bara ha en bra "runda" i kroppen, jag var inte ute efter att bråka henne över femman.

Nu är det alltså oxrar vi måste träna på. Låga fina oxrar, gärna av det bredare slaget så att hon ändå får ta i lite. Måste MÅSTE fixa lite fler hinder här hemma så jag får en ordentlig bana att välja hinder på.

Knäet då? Jo, det gick knappt att gå på benet igår kväll, men idag har svullnaden gått ner och det går bra att använda. Men är blått och fint.