Igår red jag först ut en sväng med Göran på släp. Göran, som är van vid att jag daltar med honom och låter honom gå så långsamt han vill, i tron om att han fortfarande har ont, hade noll och ingen lust att gå fortare än normalt, dvs snigeltempo. Det är väldigt svårt att sitta på en häst som skrittar på framåt och samtidigt dra i ett styck motsträvig ponny som dessutom tvärstannade när jag drog hårdare.

Hur löser man sånt? Man går in i stallet igen och sätter på den ouppfostrade ponnyn träns, hakar i kedja under hakan och tänker att "tvärnita du din lille fan, gör det bara". Mäkta pedagogiskt och oerhört NH... eller inte. Men det fungerade omgående, ett ryck när han stannade, och den mycket förvånade ponnyn reste sig omedelbart bakåt och sprang sen framåt - EXTREMT förolämpad, men också alldeles oerhört mycket piggare än tidigare.

Andra hästmänniskor hade säkert löst det på annat sätt, men mitt sätt gick garanterat fortare, och var därtill väldigt effektivt eftersom ponnyn i stort sett sprang framför Tilly hela vägen (uppskattades inte av Tilly kan jag säga). Lite energi fick han ju också av att inse att vi faktiskt skulle ut på äventyr och inte bara upp till hagen igen - han har nog haft rätt tråkigt de här månaderna, fast skönt ändå.

Mötte ägarinnan till traktens arabstuteri på väg ut från gården, och hon informerade mig om att de tänkt sätta igång med hoppträningar en gång i veckan nere hos dem och frågade om jag ville vara med. Det tar 20 minuter i långsam skritt ner till dem, så om träningen är något att ha är det ju fantastiskt bra, TÄNK att slippa åka transport på grusvägen från helvetet varje gång jag ska träna??! Plus att det är billigare än för min hopptränare och jag slipper bensinkostnaderna, så kanske jag kunde rida där varannan vecka och sen för min tränare varannan. Har inte så höga förväntningar eftersom det nog blir lite bush-träning av det hela och deras volt är rätt liten, men jätteskönt att öht kunna komma dit och hoppa på riktiga hinder på riktigt underlag. Vi får se, de skulle sätta igång med första försöket imorgon, avlägger rapport när jag varit där.

När vi klarat av den lilla biten så gick vi tillbaka till hagen där jag red ett kortare dressyrpass på Tilly bara för att känna hur det kändes efter gårdagens genomridning. Hon var alldeles, alldeles underbar förstås, i samtliga gångarter, och jag önskar jag hade råd att låta min tränare rida henne oftare.

Anledningen till det korta passet var för att hon fått gallor på båda bakbenen. Med största sannolikhet efter tisdagens pass som ju var hårdare än vi brukar rida, plus att min tränare ju fick henne att använda bakbenen på ett helt annat sätt än vanligt. Jag har inte haft en häst som fått gallor någonsin, men har både läst och hört att ridning brukar få svullnaden att gå ner, så jag ville inte bara låta henne stå. Nu är jag inte så särskilt orolig eftersom jag ju med 99% sannolikhet vet exakt vad gallorna beror på, men jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska behandla dem?

När jag gick in på diverse forum så var svaren alltifrån linda till inte linda, över kyllera, liniment och BoT. Ganska förvirrande om ni frågar mig eftersom kyllera ju är motsatsen till både liniment och BoT. Och om man lindar, ska man ha liniment under, eller finns det risk för brännskador då? Ska jag bara linimenta i det fria? Eller är BoT att föredra (inte för att jag har några eller råd med några, men vanliga lindor med gladpack under har samma värmeeffekt). Eller ska jag bara strunta i det hela och låta henne gå lite försiktigare några dagar och bara kolla så de inte återkommer?