Alltså den här sista rundan ner till stallet på kvällen, den är rätt seg. Där sitter man i soffan, mätt och trött, och då har i alla fall jag ingen lust att pallra mig upp, klä på mig massa kläder och bege mig ner till stallet.

Fast samtidigt är den här sena stunden den bästa på dagen. Hästarna är varma och avslappnade, alltid glada att se mig, och det är så rofyllt i stallet. Jag kan stå kvar ett tag och klia någon av dem, helst Tilly, för hon är så himla gosig. Såhär sent på kvällen finns inga måsten, inga bråttom-saker, bara hiva ut lite hö och kolla vatten, och det är ju snart gjort.

Jag brukar gå upp omkring sex, och släpper alltså ut mellan sex och halv sju. Därefter mockar jag, hämtar vatten och fixar med maten. Nu när det blivit kallt har de bal i hagen, men annars gick jag ner igen vid tio för att lägga ut mer hö, och sen igen vid ett, två för att rida och lägga ut mer hö. Är det risigt väder får de komma in någonstans mellan fyra och sex, och då går jag (okej, sista vändan åker jag alltid bilen) ner igen vid nio för att fylla på hö och vatten. Annars får de komma in vid åtta och då har jag lagt ut extra mycket hö och dubbla vattenhinkar så de ska ha att göra till nästa morgon vid sex.

Det är väldigt skönt att kunna ha bal i hagen nu, tidigare blev dagen väldigt upphackad eftersom jag vill att de alltid ska ha hö att äta på, och alltså var tvungen att gå ner med jämna mellanrum. Plus att det går mycket fortare på morgonen när jag slipper dra fram och köra ut silage då också. I helgen flyttar mina två till helinackordering, vilket ska bli något enormt skönt - bara ut i stallet en gång om dagen för att rida och inget annat. Shettisen får gå kvar här hemma på lösdrift med F's ponny som hon insett att hon inte har tid med. Welshen fick tyvärr avlivas akut i hagen i lördags efter en olycka, men det var gräsligt, så det orkar jag inte skriva något om känner jag.