Har funderat massor över det här med hästandet den senaste tiden. Hittills har jag varit rätt nöjd med B. Det är en väldigt trevlig häst på sitt sätt, han är aldrig dum med flit, och han är oftast rätt lätthanterlig. Han är sjysst och ställer upp i många lägen, går att rida ut själv på, och jag kan rida alla tre disciplinerna med honom. Han är sällan tittig, och är en riktig klippa att ha med på tävling och nya ställen. Han funkar super ihop med ALLA hästar, och det finns inget ont i honom på något sätt.

Nackdelarna då? Han är för stor för det första. Jag kan inte rida honom ordentligt, så som han skulle behöva bli riden, med resultatet att han sällan blir ordentligt genomkörd sådär som han skulle behöva bli flera gånger i veckan för att bli riktigt mjuk, och därmed lättriden, och ja.. ond cirkel.

Detta smittar ju av sig inom alla grenar, ok i terrängen spelar det inte så stor roll, men hoppningen och dressyren går ju hand i hand, och är han inte genomriden och mjuk i dressyren så är han inte det i hoppningen heller, och då kommer jag inte kunna inverka i hoppningen så som jag skulle vilja heller.

Sen ÄR han ju ingen hopptalang, och nu när jag suttit på Tilly, som visserligen tar stora språng ibland, men som jag ALDRIG hamnar fel på i landningen, så blir det ju så framträdande. På B känner jag mig som en dålig ryttare, jag känner mig som att jag har kass balans (och den är eg fantastisk, faktiskt), som att jag har dålig sits och rider dåligt. Och allt det är SANT, för han är så pass svårriden i hoppningen, och rör sig så pass fel att jag inte kan korrigera det och samtidigt korrigera mig själv.

Hade ett låångt telefonsamtal med min dressytränare i förra veckan. Det är hon som rekommenderade mig att köpa honom från första början, hon har sett honom i träning sen han var två, och tyckte att han skulle passa perfekt som dressyrläromästare åt mig. Sen hade förra ägaren mest använt honom till hoppning, och hon visste att jag var intresserad av det också, så det tyckte hon passade bra.

Och han HAR varit en perfekt första häst åt mig, jag känner mig mycket tryggare som hästägare nu, och inte så orolig längre.

Min tränare tyckte att han visst kunde bli en 120-häst, kanske till och med en 130-häst till slut. Och jag vet ju att han kan, vi har ju hoppat bana på 130, men det var verkligen under de mest perfekta förutsättningar man kan tänka sig. Hon tyckte att han behövde massor av mer dressyr, och ett långsiktigt träningsupplägg, så skulle jag komma dit även med honom, och det där upplägget skulle vi prata mer om senare.

Problemet är ju att jag inte VILL lägga massor med mer tid på dressyr för att komma vidare i hoppningen. Sen är han ju redan 15, fyller alltså 16 i januari, hur mycket mer tid HAR jag egentligen på honom? Som det är nu rider vi perfekta 90-rundor, verkligen perfekta, men sen kommer vi till 1 meter, och då har jag ett ner i VARJE tävling, eftersom han inte har någon gnista för hoppning, och inte gör mer än han behöver. Alltså, han tycker ju det är superkul, annars skulle jag ju inte ens hålla på med det, och han gör det han ska, men kommer vi lite fel, eller för stort så ger han mig inget extra. Jag kan inte se att den biten ska kunna förändras med mer dressyr. Eller så kanske den kan det, vad vet jag?

Grejen är ju dessutom att jag ÄR ingen dressyrryttare. Jag tycker inte det är kul! Det är superkul att åka på dressyträning, och till även att köra igenom samma träning på hemmaplan, men jag har noll och inget intresse för att tävla vidare eller ens att rida högre än LA.

Och där är ett till problem att vi inte ens ligger på LA-nivå ihop. Jag var anmäld till en LB:3 i lördags (avanmälde dock pga regn, för jag VET hur arrangörsklubbens parkering ser ut...), och det är liksom sådär så att jag tänkte att det var lite för svårt för oss.

LB:3! Liksom! Och jag VET att hästen med rätt ryttare kan gå medelsvår om en månad. Hell, hästen GICK medelsvår med rätt ryttare innan jag köpte honom.

Jag har inga ambitioner att rida svår-klasser i hoppning, jag är nöjd med 120/130 regionalt. Men jag ser inte mig och B komma dit. Jag ser inte mig och B komma så mycket längre i dressyren heller, av just den enkla anledningen att jag inte är duktig nog, och det är något som helt enkelt inte klickar mellan oss.

Den sista anledningen, är minst lika stor som de andra, och det är det här med transporteringen. Han är så SJUKT svår att köra att ni anar inte. Visst, folk säger att de kör försiktigt och lugnt när de kör transport, det gjorde jag också innan jag köpte B.

Jag kan säga att man vet INGENTING om att köra transport lugnt och försiktigt innan man kört B, INGENTING. När jag kör till tex dressyrträningen så tar det mig ca 50 minuter. Jag snittar 27 km/h. Samma väg kan jag, när jag kör själv, klara av på strax under 20 minuter, och snitta 90 km/h. På vissa ställen kan jag då köra 130 km/h, samma sträcka som jag med släp kan köra MAX 60 km/h. Ni kanske fattar hur försiktigt jag kör då?

Han har alltså olika grader för hur svårt det är att köra honom, från några enstaka sparkar då och då (som jag inte bryr mig om längre, eftersom jag skaffat sparkskydd, men jag var inte glad innan, då han lyckades smula sönder två mattor á 4 000 kr/st), till att gunga och "vandra" så till den milda grad att det är näst intill omöjligt att köra transporten. Jag har försökt allt. Han får stå brett, han får stå smalt, han får åka själv, eller med kompis, han får stå lös eller bunden, mat eller ingen mat, jag accelerar långsamt eller snabbt, öppna eller stängda fönster, transportskydd eller inga skydd, täcke eller naken, lucka uppe eller ner, men grundregeln hela tiden är att jag kör FÖRSIKTIGT, dvs jag står nästan still i tex rondeller, knappt så jag har styrfart. Om JAG känner den minsta centrifugalkraft, då går det för fort.

INGET hjälper. Han är supersnäll att lasta, går på omgående utan tjafs (han testade lite i början, men det gick snabbt över), jag lastar ALLTID själv. Och jag kör, MÅSTE köra, transport två till tre gånger i veckan. Hans gungande har tom pajat bilen, och kommer fortsätta paja bilen oavsett hur många gånger jag än lagar den. Så ni fattar att det här med transport är ett stort problem för mig, eftersom jag bor som jag bor mitt ute i skogen, och MÅSTE köra transport överallt.

Jag stallar till och med upp honom på stall till en kostnad av 2000 kr/mån nu under vintern from december, bara för att korta mina transportsträckor lite grann under de värsta månaderna, och har därmed dubbla stall att hantera. Det är så att jag, trots att jag vet att han är snäll att just lasta, och inget har HÄNT ännu under våra resor, har lite lite ont i magen, VARJE gång jag hämtar honom för att vi ska åka någonstans.

Jag är inte säker på att Tilly heller är hästen för mig, hon har en muskelskada i sin historia, och behöver minst lika mycket dressyrträning som B för att bli bra. Skillnaden är bara att hon kan hoppa naturligt. Och det ÄR hoppning jag vill hålla på med.

Är jag hemsk som funderar på att byta ut min i (faktiskt ändå) de flesta avseenden trevliga häst, mot en annan? Jag har alltid sagt att ridningen ska vara kul, och det ÄR roligt med honom också, självklart, men många gånger är det INTE det. Och jag känner inte att jag utvecklas med honom, tyvärr.

Så vad är alternativen då? Sälja B och köpa en ny häst. Eller möjligtvis lämna ut honom på foder och ta Tilly på foder tills jag vet hur hon kommer funka. F tar hem sin ponny till jul, hon kan inte kombinera skola och häst, så ett tredje alternativ är att träna och tävla henne, som storhäst tills jag hittat en annan lösning. Det är en fantastisk ponny, med bra förutsättningar i både dressyr och hoppning, fälttävlan också, men där kan jag ju ändå inte tävla högre än max 1 meter i hoppning såklart.

VAD ska jag göra?