Man blir lite lätt trött när man på (den annars i stort sett bilfria) grusvägen, hinns ikapp av inte mindre än tre bilar tätt inpå varandra när man är ute och skrittar två hästar. Mest trött blev jag av nummer tre, som hade så HIMLA bråttom att han knappt orkade vänta i tjugo sekunder på att jag skulle hinna fram till en liten skogsväg att gå in på så att han skulle kunna komma förbi.
Han tyckte nog att det räckte med om jag bara gick lite åt sidan, men det kan jag säga direkt, att med handhäst och hund med mig så ska jag vara BRA ur vägen innan han ens får tänka på att köra förbi.

Idiot.

För övrigt är jag av med min hoppsadel, eftersom sadelprovaren tog den i inbyte mot den nya sadeln, som jag dock inte får förrän i nästa vecka (och som jag funderar på att avbeställa, lite ovärt att köpa en sprillans ny till B NU liksom). Därför är jag hänvisad till att antingen rida i dressyrsadeln, och det gör jag helst inte på uteritt med handhäst, eller till min urgamla syntetsadel, som är gräslig att sitta i, men som underligt nog har passat precis varenda häst jag haft. Ergo, skavsår i häcken.

Det här med handhäst är för övrigt en underskattad motionsmetod om man ändå bara ska ut i skogen. Det är enklare än man tror, och hästarna är oftast väldigt nöjda över att gå i sällskap. Det kräver ju såklart en lugn handhäst (enklare att sitta på den nerviga, om man nu har en sån), samt en ridhäst som är okej med en annan häst så tätt bredvid.
När jag jobbade med polohästar i Australien så var det enbart så de motionerades. Man satt på en och hade sen x antal hästar i långa grimskaft som handhästar. Jag brukade ha två till tre stycken varje gång, men hade vi bråttom blev det ännu fler. Mitt "rekord" är att sitta på en och ha sex handhästar. Och nu pratar vi galoppträning, och inget mesigt skrittande...

Krävs väluppfostrade hästar för sånt!