Hopplektionen igår gick inte lika lysande som den i måndags, men dels så var vi dubbelt så många (fyra), och dels så var det mer inriktat på lydnadshoppning denna gång. Något som är mycket positivt är dock att slutbanan låg på 110, vilket jag insåg efteråt när jag tittade efter, och innan dess hade jag vare sig reflekterat över höjden, eller tyckt att det var högt. Det går uppåt.

Vi avslutade med lite omhoppningssvängar, som faktiskt är B's gebit, trots hans storlek, han behöver få fräsa på lite för att tända till. Han var glad och nöjd i alla fall.

Idag hade jag bara planerat att longera dem båda, eftersom B blev rätt trött igår, men på fm ringde en tjej som sett annonsen och ville provrida, så det var bara att packa in B i transporten och styra mot närmaste ridhus.

Han var - minst sagt - stel och ovillig efter gårdagen, trots att jag inledde med att lina honom. På plussidan var att han var lugn och avslappnad, trots nytt ridhus och halv storm utanför. Tjejen red väl sådär, bättre än jag hur som helst, men jag tvivlar på att hon kommer höra av sig igen. Tänkte aldrig på att ta med hoppsadel, så hon fick provhoppa i dressyrsadel, och eftersom han är svår att följa redan i hoppsadeln så... ja, hon satt på halsen en gång.

Apropå det här med att vänja in hästarna vid varandra långsamt och försiktigt, så gick det sådär. Tanken var ju att shettisen skulle få släppas ihop med B och Tilly dagen därpå och att welshen skulle få gå ensam, men när jag gick ner för att hämta in dem så hade ponnierna helt sonika klivit under staketet på Tillys hage och så gick de alla fyra fridfullt ihop. Och eftersom DET funkat så kände jag mig inte direkt manad att fortsätta sära på dem, så nu går alla fyra ihop ändå, welshens surhet till trots. Som för övrigt kommit på skam, för det går hur bra som helst (ta i trä). Tillys ägare har sagt att hon inte kan gå med andra hästar, men hon går i flock och delar med sig av silagebalen som om hon aldrig gjort annat.

B lyckades för övrigt spränga grinden igår kväll vid intag, tänkte ta welshen och Tilly först, sen ta B och släppa shettisen som ändå bara springer rakt in i sin box. B fick dock någon form av spunk och gick rakt in i grinden, och stannade inte. Så där gick jag med två hästar i band, och två lösa. Shettisen dundrade först in i stallet, halvslirade runt hörnet och sprang in i sin box, Tilly släppte jag vid dörren så hon kunde leta sig in i sin box själv, welshen placerade jag i sin box, och B gick bakom och trängdes för att få komma in i sin gamla box som nu är Tillys. Det blev lite trångt där ett tag när Tilly vände i sin box och kom ut igen och mötte oss, men medelst backning kom hon tillbaka och jag kunde gå runt med B. Puh.