B är nu avlämnad i sitt nya hem, efter en resa på två och en halv timme under vilken han stod blickstill. Han hann dessutom med att rulla sig under den tid jag skrev kontrakt, så det där om att han är lätt att ha med på nya ställen är inte någon underdrift direkt.
Inte så mycket att skriva om det mer faktiskt, vilket känns mer konstigt än att han är borta. Borde jag inte vara lite ledsen? Jag har ju haft mycket roligt med hästen, och tycker massor om honom, men det känns mest faktiskt... skönt? Är det för att jag verkligen bestämt mig och därmed redan flyttat honom i huvudet tro? Hans gamla ägare, där han alltså stått stallad nu i en vecka, grät tom när han åkte, men inte jag.
Ska ringa i nästa vecka och höra hur han har det, och förmodligen hälsa på sen i sommar om Tilly blir ok och jag kommer tävla fälttävlan i Trossnäs då. Men sen, han är ju såld liksom?
Hopplektionen ikväll blev inställd pga kyla (veklingar säger jag, det är ju varmare nu än i måndags), så jag behöver inte gräma mig för att ha missat den. Nu ska ju ponnyn igång och galoppera, och med rätt träning kan jag hoppa på henne efter jul om inte Tilly skulle vara igång. Annars så har en bekant till mig en treåring som jag får hoppa om jag vill, så man kan inte säga annat än att jag inte lider brist av hästar att rida...
En helt annan sak: Jeanna Högberg skrev på sin blogg att Globens framridning var usel, och av det lilla jag sett av den på TV så är jag benägen att hålla med. Men lite längre ner skriver hon "Kanske var det därför så många missade serierna inne på banan i Grand Prixen och Grand Prix-küren."
Rätta mig om jag har fel, men ska man inte kunna begära av en GP-häst att den ska kunna sina byten, trots att man inte lyckats göra några på framridningen? Framridningen är - iaf på lokala tävlingar, men det kanske är annorlunda när man är elit...? - till för just framridning. Det har jag fått mig itutat sen jag började tävla. På framridning checkar man av att allt fungerar, start, stopp, sväng, framåtbjudning o dyl, oavsett om det är hoppning eller dressyr. Inte är väl framridningen till för att träna på rörelserna eller att hoppa hinder efter hinder? Sånt ska ju sitta redan hemmavid.
Har iaf JAG fått lära mig. Men jag är ju ingen elitryttare.
2 kommentarer:
Skönt att det känns så, men jag förstår även den konstiga känslan. Hoppas han får det bra!
Ja, jag hoppas också att han får det bra! Jag har lite ångest över det faktiskt, detta är det första djur som jag sålt, som varit mitt eget, och jag känner trots allt ett ganska stort ansvar för honom.
Skicka en kommentar