Jaha, hopplektion i måndags då, och jag tog naturligtvis B, eftersom.. ja, jag har ju ingen annan att hoppa på =)

Svinkallt, jag frös som en hund, visst är det varmt medan man rider och värmer upp, men så fort jag stannade så frös jag, och kunde knappt känna mina lår till slut.

Tre hinder på mitten av ridhuset, ett räcke i mitten, och två oxrar på varsin sida om det med sockerbitar som första stöd. Dessa sockerbitar flyttades sen ut lite i taget så att hindren breddades rejält. De var dock väldigt låga, 70-80 cm max. Vårt jobb var att anpassa anridningen efter bredden, och anpassa både fart och väg.

Var väl inget superpass, men hade inte förväntat annat heller eftersom han inte dressyrrids nu utan bara underhålls för muskler och konditions skull. Men oavsett så fick JAG till ett par riktigt bra anridningar, såna där som var bra från och med att jag vände upp, till att jag landat, så jag var nöjd.

Ända tills B krokade i ett hinder och stöp omkull med mig. Som tur var så stöp han inte förrän efter hindret och jag lyckades rulla undan, plus att han ställde sig direkt och hoppade undan för mig (de ÄR väl för duktiga på det?).
Jag varken såg eller kände det komma; visst kände jag att galoppen fram var lite dålig, men inte värre än att han kunnat länga sig lite och komma över. Definitivt inget att gå omkull för. Och det är lite där problemets kärna ligger, anledningen till att jag faktiskt säljer honom - hade han haft hjärta och gnista så HADE han ansträngt sig lite, och kanske bara dunkat i hindret, men inte gått omkull.

Eftersom jag var så oförberedd så blev jag lite chockad, men fick inte ont annat än en kort stund, så satt snart upp igen, travade lite för att se att han var ok, och hoppade sen två språng till.

Dagen efter ringde min tränare (världens bästa) och hörde efter hur det var med mig, och vi pratade även lite om varför han gjort som han gjort. Jag red honom inte utan linade bara så att jag skulle kunna se att allt var okej, och han var varken stel eller oren.
Han ÄR lite klumpig så över lag, det är ju lite kamel över honom =)

Idag så hade jag besiktning bokad, och linade honom i en kvart innan den så att han inte skulle vara helt stel från svinkalla hagen innan böjprovet, som jag ju var rätt nervös över. På vägen tillbaka lyckades han halka till på en isfläck och lyckades givetvis smälla till sig på insidan av benet med blodvite som följd. Något som givetvis hamnade i protokollet, dock inget jag grämer mig över eftersom det med hans fantastiska läkekött inte ens kommer synas imorgon.

Besiktningen? Ingen anmärkning på något, inte på böjprovet heller (första gången i hans liv som han gått igenom ett böjprov). Woho!

Så imorgon åker han och jag till Karlstad för att överlämna honom till hans nya ägare (och spana in hur han ska bo). Skönt!