Alltså jag är SÅ trött på de här jäkla knotten! De är överallt! Inne som ute, till och med i bilen. Mygg och bromsar både hör och känner man ju, men de här biter sakta med säkert sönder mig, jag blir galen! Hästarna verkar inte bry sig, konstigt nog, men det kanske bara är mig de biter.

Igår på träningen var jag helt sönderbiten på alla ytor som inte täcktes av tyg, särskilt på handlederna och i pannan. Och det gör ont! Inte bara kli, utan svid också. Jag fick ett bett UNDER klockan som gjorde så ont att jag mest hade lust att hoppa av och sluta rida mer. Och då har jag HÖG smärttröskel.

En del av mig längtar efter minusgrader, så att sörjan fryser till och knotthelvetena dör ut, men samtidigt blir det så tråkigt att rida då. Visst är fälten för blöta nu, men jag kan rida på grusvägarna i alla gångarter istället. Fryser det på blir allt hårt och knöligt. Jag borde inte sagt det där häromdagen om att det knappt regnat här, för nu har det regnat två dygn i sträck istället, och ALLT som var upptorkat är nu lervälling igen. Rätt hopplöst att titta på de ställen där det tidigare var fint tilltrampad jord, som nu är stora lerpölar istället. DET får gärna frysa bort!