onsdag 6 oktober 2010

Jag ska ju rida Pay & Ride på lördag (den enda "tävlingsform" av dressyr, utom dressyrmomentet i fälttävlan som jag kommer gå nära), och startlistorna lades ut igår kväll. Kollade dem nu, och visst, jag startar som nr 1 i första klassen och som nr 3 i andra. Förra tävlingen startade jag som nr 2 i första klassen, och förvisso som nr 16 i andra, men det hade jag ju ändå ingen glädje av eftersom det var fyra timmar mellan dem och jag tvingades stryka mig från andra klassen.

Dressyr är ju en bedömningssport, och därmed ska alla ekipage ha samma rätt till objektiv bedömning, vilket ju, med en skicklig domare, inte ska innebära någon skillnad var man nu startar i klassen.

I en idealvärld ja.

I verkligheten så vet vi ju att startnumret har stor betydelse, i 99% av fallen är den negativ, då domare oftast ger sämre poäng i början av klassen, innan de "vet var de ska ligga i poängen".

Detta fick mig därför att gå tillbaka i mina gamla protokoll (jo, för jag har nästan enbart tävlat dressyr innan jag köpte den här hästen), och se efter vad jag hade haft för startnummer tidigare. Summa summarum så har jag i 87% (!) av alla starter som jag någonsin gjort (eller snarare sparat protokoll från), haft startnummer 10 eller lägre. I 63% av alla starter har jag haft startnummer 5 eller lägre. Och då pratar vi Stockholmstävlingar, dvs tävlingar med max antal starter i varenda tävling, där bortlottning är vardagsmat.

Liksom!

PS. Min första mening fick mig faktiskt att omvärdera det här med vanliga dressyrtävlingar, om jag vill tävla fälttävlan med någorlunda resultat, och det vill jag ju, så bör jag kanske tävla dressyr lite då och då för att vänja min häst om inte annat, eftersom dressyrmomentet i fälttävlan ju spelar allra störst roll för slutplaceringen. Blä.

Inga kommentarer: