Red ut idag, och utmanade ödet genom att rida B och ta sexåringen som handhäst. Ja, för inte visste jag hur hon skulle ta det, för allt jag vet har hon aldrig gått som handhäst tidigare. Men det var kolugnt, precis som allt annat jag utsatt henne för hittills. Hon gick bredvid som om hon aldrig gjort annat. Och B är ju van, jag har motionerat F's ponny på det sättet ett antal gånger, och när vi än ska lite längre med alla hästarna rider vi alltid en och har en på släp.

Blev en skrittur fram och tillbaka på grusväg, sammanlagt 40 minuter. Precis lagom.

Det är min "oh shit-strap" som syns på B's hals. Utifallatt liksom.