Har varit och provridit två hästar då. Började med sexåringen, ett sto på ca 162 (perfekt höjd!). Trevligt byggd, nätt och kompakt på samma gång. Rörde sig trevligt också, så hon kan nog bli bra. Hoppade ett par små språng på max 70 cm också, dem sög hon tag i, men rusade inte, och hoppade enkelt. Jo, den var jag nöjd med! Är enligt uppgift enkel att hantera, lasta och köra (vilket ju är viktigt för mig eftersom jag kör ofta och alltid själv), går att rida ut på själv. Nackdelen då är att hon har en permanent låsning i korset och måste behandlas med kiropraktor med jämna mellanrum, vilket ju snabbt springer iväg i kostnad. Plus att hon var lite knepig att ha i hage, kunde inte gå för stort, för då sprang hon och vrickade till korset igen.

Treåringen var faktiskt mycket trevligare än jag trott, lätt att hantera, lätt att rida också, mycket mer stabil än förväntat (jag har ju ridit massor av två- och treåringar förut, på Irland och i Australien, men de har samtliga varit väldigt vingliga). Okej att han inte blev så stabil när man lämnade väggen, men ändå helt ok, och han kunde gå i fin form, och någorlunda samlat på volt även i galopp. Så det var en positiv överraskning, men han är ändå för ung för mig kände jag, och kräver för mycket jobb innan man kan börja rida ordentligt, så honom kommer jag oavsett vilket tacka nej till.

Sexåringen är ju mer "färdig", dessutom utbildad i både hopp och dressyr (mest dressyr) nere på Flyinge, så hon har ju förhoppningsvid ganska gedigen bakgrund. Hon har dessutom gått med i verksamheten där hon står nu lite grann, så hon lär väl vara okomplicerad nog för mig (som visserligen vill ha mer egen motor än vad som finns på B, men som ändå inte vill ha en trestegsraket att sitta på).

Hon som vill låna ut ville helst låna ut båda, men det har jag varken råd eller plats till, så jag ska ringa nu på fm och se vad hon säger om att bara låna ut sexåringen på prov ett tag.