Om man inte skriver varje dag är det lätt att det hoppas över, det vet jag ju. Så vad har hänt sen den 29e?

Jo, jag kunde faktiskt avstå från att rida den dagen, duktigt av mig va? Men jag var bra sugen ska ni veta. Det är ju den här årstiden som är bäst att rida i, krispiga vackra dagar med hög luft, inte för varmt och inte för kallt, och (i alla fall här) torra marker.

På torsdagen hade jag den andra provträningen för den där tränaren som jag inte klickade med, och kunde bara konstatera att nej, det fungerar inte. Denna gång fick jag förvisso rida med två hästar istället, men framridningen/uppvärmningen bestod av upphöjda bommar/markarbete i 40 minuter (!), och sen hoppning i 20 minuter, och då var min häst - trots mina egenhändigt tagna vilopauser titt som tätt - helt slut.

Jag rider gärna markarbete och bomträning, men då ska lektionen handla om bara det, och dessutom med fler vilopauser som man inte behöver "stjäla" sig till. Rider jag hoppträning vill jag just hoppa. HELST några språng högre än 70 cm också, och HELST med avpassade avstånd för hästen min, inte samma studs som stod nyss på ponnylektionen.

Så eftersom den ena av mina vanliga tränare bestämt sig för att komma till ridhuset "i närheten" varannan vecka så kollade jag med min andra vanliga tränare om jag kunde rida för henne varannan vecka den andra veckan, och det gick bra. Visst, det tar 1,10 att åka dit, vilket ju är skitjobbigt, särskilt efteråt, men det är mestadels på motorväg, och är det bara en gång varannan vecka så får det vara hänt.

På fredagen var jag i Sthlm på jobb (blä...) så då blev det ingen ridning, och ingen hästkontakt mer än fodring och täckesbyte (iförd snygga jobbkläder samt gummistövlar) tidig morgon och sen kväll.

På lördagen kom F på besök och lånade en häst av grannen, så vi red ut ihop. Det blåste halv orkan, och det jagades längs vår vanliga ridstig, så vi gick på en som vi inte rider så ofta, och som den lånade hästen aldrig gått förut. Detta i kombination med läskiga traktorer och annat mög längs med vägen borgade för en ganska tittig ridtur.

På söndagen var jag iväg på en Pay & Jump, som tyvärr hade höjdstopp vid 1 meter, så jag hoppade 90 + 1 m. Synd tyckte jag eftersom just P&J är ypperliga tillfällen att kunna rida lite högre än vanligt då man oftast kan mecka lite mer än under vanlig tävling. Denna arrangör stod även för en i särklass dålig organisering. Jag orkar inte gå in på detaljer, men istället för startlistor så red man gruppvis, och red fram ihop, vilket ledde till att jag var hemma ca en och en halv timme senare än om man skött det normalt. DESSUTOM så fick helt plötsligt sista ryttaren i min grupp höja till 1,20 under sin ritt, hade jag vetat DET hade jag givetvis också begärt det. Fin anläggning i övrigt, fast dåligt med parkeringsplatser.

Igår var det som vanligt dressyrlektion, fast varannan måndag är det hinder med i dressyrlektionen (varannan måndag så tillsammans med en annan elev, varannan måndag renodlad dressyr själv). Två bommar låg längs med medellinjen i långsidans riktning, vi skulle rida upp på medellinjen i galopp, och mellan bommarna först gå ner till trav och sen fatta andra galoppen, och sen efter ett tag tog vi ner det till halt-ryggning-ny galopp, som skulle ske helst enbart för sitsen. Och till slut lades hinder till i ekvationen.

Min häst blir gärna alldeles för samlad av sånt här, och då är det lögn att byta från vänster galopp till höger, så då fick jag rida på lite mer och "skjutsa över" honom i den andra galoppen. Då gick det bra! Så det blir nästa uterittsövning, flygande byten, med betoning på flygande.

Idag får han vila från ridningen, men inte från hjärnstimulerande saker, dvs imorse packade jag in honom i transporten och åkte till en ryttarkamrat med klippmaskin som klippte honom åt mig. Jag har inte klippt honom tidigare, det har heller inte tidigare ägare gjort, så jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta. Hon som klippte undrade om vi skulle plegga honom, men det tyckte jag kändes onödigt, han skulle ju åka hem sen igen (fast som han kan leva om i släpet hade det kanske varit trevligt som omväxling).

Jag kände mer att går det så går det, och går det inte så tvingar jag honom. Ja, men det gick hur som helst hur smidigt som helst. Han var mer upphetsad av gårdens höns och kalkoner än av klippmaskinen, som dock lät helt sjukt högt. Utan problem klipptes ända upp till käklinjen och på magen och i rumpan. Okej, han tyckte inte om det, men han klarade av det utan att protestera.

Ibland förvånar han, min lilla häst. Han såldes av uppfödaren som ett-åring, till en tjej som därefter hade honom tills han var elva, då han såldes tillbaka till uppfödaren, som sen hade honom i två år innan jag köpte honom för drygt ett år sen. Och är det NÅGOT han INTE är så är det väluppfostrad. Ingen skugga på uppfödarna, de har gjort ett JÄTTEJOBB med honom, både vad gäller hanteringsbiten och (har jag fått höra) ridbarhetsbiten. Men han är fortfarande rätt drumlig, och kan knocka mig med huvudet, slita sig ur grimma och gå före när jag leder. För att inte tala om hur ouppfostrad han är i transporten (men det är ett helt annat inlägg).

Men sen är han tex otroligt enkel att ha med på nya platser och till tävling osv. Bara det är andra hästar där är han nöjd. Och han är lättlastad, lättriden och lätthanterlig i övrigt, och blir inte flåsig och springig om han är rädd eller nervös, bara spänd. Skulle tex aldrig göra en helomvändning om det dök upp något, han fryser bara fast som mest. Går fram i stort sett överallt efter lite övertalning om det är läskigt. Så jag visste som sagt inte vad jag skulle förvänta mig vad gällde klippningen. ATT han skulle bli klippt hyste jag inga tvivel om, bara HUR det skulle gå till.

De flesta hästar blir dessutom rätt tråkiga och grå när de blir klippta, men han blev faktiskt ganska fin. Han är ju rödfux annars, nu blev han grå-guldig, rätt snyggt måste jag säga. Iaf när ränderna vuxit ut...

Det blev långt!