Dag 15 - Något du och din häst är stolt över som ni har gjort!

Detta är då inte med Tilly, men jag var så sjukt stolt över den första fälttävlan som jag startade med B. Dressyren gick skräp, hoppningen gick fantastiskt, men jag gjorde den stora missen att inte riktigt tänka på att när jag gick banan inför terrängen så satt hindren på tvåstjärnig nivå, vilket innebar att samtliga hinder var gigantiska. Det påverkade mitt självförtroende något ofantligt negativt, och jag var så rädd och nervös innan starten att jag grät på hästryggen, och min hästskötare var tvungen att leda mig till startfållan medan hon pep-talkade.

Fattar inte att jag startade ändå, fast jag var så rädd?

Nåväl, B drog iväg med en rasande fart när signalen gick, nästan som att han gjort detta förut, fast jag vet att han inte gjort det. Han tittade på några hinder, fast det var inget som lite ben inte kunde råda bot på, och när jag hoppat hinder nummer tre (som jag särskilt fasat för; ett vitt staket i världens uppförsbacke direkt ur sväng) utan problem (fast vackert var det inte eftersom B i princip stannade framför det innan han hoppade), så insåg jag att både jag och min häst faktiskt klarade det här, och så ägnade jag resten av rundan åt att med ett gigantiskt leende njuta av hur bra det gick.

För det gick så vansinnigt bra, B var klockren och superglad, och när vi gick i mål var jag så hög på adrenalin att jag knappt kunde prata, och så GRYMT sugen på att göra det IGEN!

Så jag hoppas hoppas hoppas att Tilly blir bra så att vi kan sätta igång den här resan med fälttävlan igen, för om hon inte blir det så har jag i princip förlorat hela säsongen som kommer, och det vore ju förskräckligt tråkigt.

Jag är också stolt över F's och mitt stallbygge, vi två tjejer byggde ett fullt funktionellt stall på några helger och ett jullov, plus allt annat vi lyckats få till när det gäller hästarna; hagar och terrängbana osv. Jag är också ganska stolt över mig själv vad gäller hästandet, jag har ett självförtroende och en kunskap nu som jag inte hade tidigare, jag vågar mer nu och ser egentligen ingen anledning til varför jag INTE skulle kunna uppnå mina mål.

Så, det var det sista inlägget i listan, nu är det åter till enbart trista dagsskildringar...