Har blivit påkörd i skidbacken och brutit benet, legat på sjukhus och det är därför jag inte skrivit här. Slipper förmodligen operation, men det rör sig ändå om en sisådär fyra månaders konvalecens innan jag får rida igen. Och det blir knappast hoppträvling direkt.

Ergo, ingen tävlingssäsong, inget fälttävlansläger, inget lära känna Tilly. Hon får ju absolut inte stå som det är nu, så jag lämnar bort henne till en tjej jag känner som är hoppryttare och som får ta över uppbyggnaden och inhoppningen. Det är ju antingen det eller att lämna tillbaka henne, och det vill jag inte, jag vill fortfarande veta hur hon kommer arta sig.

Det är nu och bara nu som jag ångrar att jag sålde B. Han hade utan problem kunnat stå i fyra månader för att sen sättas igång ganska snabbt, och då hade jag kunnat ha en normal tävlingshöst. Honom hade jag dessutom vågat rida tom med gips, men Tilly är trots allt bara sex år, och jag vågar inte riskera något.

Jag pendlar mellan "jag ska fan upp i sadeln och rida omgående" och att jag är rädd inför att rida igen eftersom jag vill att benet ska vara helt ok innan jag belastar det över huvudtaget.

Tyvärr kommer detta därför bli en rätt tråkig hästblogg framöver. Jag kommer rapportera om Tilly och åka dit och hälsa på/titta på träning så ofta jag kan (har brutit vänster knä, men har automatbil, så jag kommer kunna köra själv), men mycket mer än så blir det ju inte är jag rädd.