Tittar på andra avsnittet av Ponnyakuten (uttagningen). Ett par saker slår mig:

* VARFÖR låter föräldrar sina barn välja en ponny som redan på provridningen står och stegrar flera gånger? "Jag föll för henne" duger inte som argument. Är du vuxen ryttare får du ta på dig vilka projekt du vill, men hur kan man som förälder utsätta sitt barn för sån uppenbar fara? Samma sak gäller givetvis de föräldrar som exempelvis låter sitt barn (utan hjälm) vara med och lasta en ponny, som är så stressad av lastningen att den är en klar fara.

* Varför rider 90% av de avbildade barnen så fruktansvärt dåligt? Någon tjej kom inte ens upp på sin häst,och istället för att förfasas över att hästen inte kan stå still kanske tjejen kunde lära sig hur man kommer upp snabbt så att hästen slapp stå ut med klängandet långa stunder. Jag var mer impad av ponnyns tålamod. Större delen av de man ser rider utan känsla, något som givetvis är svårt att skaffa sig utan träning för tränare och på fel ponny.

* Varför köper föräldrarna för svåra ponnyer till sina barn? Är de så kåta på framgång att de måste projicera denna längtan på sina barn?

* Varför så många pojkar i programmet? Uppskattningsvis 30% tyckte jag det var - så ser INTE fördelningen ut i verkligheten, så varför denna uppenbara favorisering? I själva programmet är 3 av 8 deltagare pojkar.

* Och om jag nu ska vara lite extra sur och grinig så tycker jag heller inte att rikemansbarn hör hemma i programmet. Jag vet inte vad - om ens något - som deltagarna får betala för att vara med, men folk med pengar kan faktiskt KÖPA sig denna hjälp.