Nämen såatte... var ute och hopptävlade idag dårå.. vann kanske högsta klassen dårå. Typ överlägset kanske.Ville bara säga det.

Tävlade underverket i dressyr i lördags, hans andra dressyrtävling någonsin, och därtill alldeles för svåra program för honom. Men han hamnade en plats utanför placering i första klassen, och hade inte jag glömt programmet i andra så hade han hamnat högre även där (vilket goes to show att man INTE ska försöka lära sig programmen i bilen på väg till tävling, medan man kör).

Mäkta stolt över honom är jag, särskilt eftersom vi skulle startat 11.23 och kom dit 10.10 bara för att upptäcka att de puttat upp oss i startlistan, till 10.40.

Framridning i tio minuter är tydligen recept för framgång.

Placerad i första klassen. En nedpetad bom i andra, bara mitt fel.

Like, totally worth it.

När allt var över och vi klädde av honom sakerna för att sedermera lasta honom slet han sig dock och travade iväg i fjärran, med sadel på, makligt, med blickar över axeln på mig, som kom flåsandes efter honom, väsandes hans namn mellan mina tunga andetag. I EN KILOMETER!

VET ni hur LÅNGT en kilometer är?