Har varit datorlös på semester. Sen har jag flyttat och har inte haft internet. Och nu har jag inte tid att blogga mer än att tala om att jag varit på terrängträning ikväll och det är SÅ SATANS KUL!

Igår red jag B-ponny, ett lite mer seriöst pass, och det var riktigt kul. Började med att värma upp "runt ägorna" och lät honom gå lite som han ville, och lite som han ville var full fart med öronen framåt till slut, så då fick det bli så. Värt att notera att han knappt flåsade något alls efter full rulle-galopp med mig på ryggen, så undrar om inte lille ponnyn är hypokondriker/lögnare i longerlina, för SÅ usel kondis kan han ju knappast ha vid det här laget har jag tänkt.

Problem uppstår dock med hur man ska placera sig i sadeln när man rider spolformad ponny utan svanskappa eller brösta. Jag kan inte stå upp och luta mig fram för mycket, för då får han för mycket tyngd på frambenen och orkar inte. Men lutar jag mig bakåt och släpper upp rygg och framben så åker sadeln sakta men säkert framåt, och är man då lite överviktig som Göran, så blir det förskräckligt obekvämt när fettet i armhålorna trycks ut över bogarna... Jag löste det med att sitta av och sadla om ett par gånger. Är ju inte så högt att komma upp igen...

Hur som helst var han väldigt framåt och positiv och tyckte det var KUL! att det hände något. NU red jag bara seriöst i en kvart max, men han hade massor av go och vilja kvar. Superrolig att rida faktiskt, jag bände och stretchade i skritt, gick kort över i trav och sen lite galopp, och sen var vi klara. Blir samma sak idag och imorgon, sen åker jag på semester i fyra dagar, och då får F ta hand om honom på helgen, och sen åker han ju hem. Ska se om jag kan tvinga mamma att fota lite idag.

Har hämtat upp Göran hit så han får beta av våra ängar lite till innan hösten. Just nu står han mitt ute på ängen i hällregn (med täcke) och njuuuuter. Massor av mat och inga flugor, han är i himmelriket helt enkelt.

Rapport från Tilly idag att hon skött sig bra. Jag hämtar henne på onsdag och åker direkt till hoppträning (längtar!)

Om det slutar hälla ner så förbaskat så ska jag trimma Göran lite uppsuttet idag. Annars får han springa i snöre som vanligt, det är så obekvämt att rida i regnkläder.

Nej, Tillys gjord passade inte alls. Prövade ändå, för den måste ju inte sitta tight, men den satt FÖR löst och gled runt. Så han har bara blivit longerad, men i träns nu då (hejsan hoppsan, då gick det minsann bra att gå på fin cirkel utan att flyta ut, men han använder fortfarande HELA snöret). Så fick jag en sån smart idé från Maja, att använda ett grimskaft som gjord, vilket gjorde (hehe) att jag kunde sätta på honom gummisnodd. Så det är det vi gjort, han går max tjugo minuter och mest i trav, rätt ökentrist om ni frågar mig och jag är så sjuuuukt ridsugen att det liknar ingenting. Red honom i tio minuter igår för att trycka in den där vänsterbogen när han vägrade fatta högergalopp på volten. I helgen ska han ridas lite mer i alla fall, tänkte gå ut och gå med honom och hoppa upp lite då och då när det passar.

Tilly får jag hem på onsdag, då åker vi raka vägen till hoppträning, och efter det får de gå ut i lösdriften då jag åker på (min enda) semester i fyra dagar, och sen på måndagen efter så är det dags att flytta de båda till respektive hem. Och sen drar det igång! Tävling, träning, ordentlig ridning i ridhus....

Idag blev Göran longerad igen, och han är ju snäll att göra precis allt med, men jag vete sjutton om han egentligen blivit longerad förut. Han går inte på volt runt mig, utan jag måste hålla emot för att han ska gå på volten, annars går han bara rakt fram, trots att han får hela långa linan och bara är en liten ponny. Han är rätt stadig, så det är möjligt att han passar i Tillys tömkörningsgjord, ska se efter, för i såna fall är det nog enklare, när jag kan rama in med yttertygel också. Och framförallt ge tusan i att longera i grimma bara för att det är enklare.

För att vara ridskoleponny har han oerhört usel kondition, trots alla promenader och allt springande under sommaren, men det är klart, de små ponnyerna gör ju inte direkt många knop på sina lektioner. Men att flåsa efter fem minuters trav är väl inte helt okej. Innan jag fick honom hade han ju stått konvalecent i två månader och var BRA rund. Nu går han på MKT magert bete och börjar se ut som han ska igen, men jag skulle tippa på att han lätt kan tappa 30 kilo till. Det hinner jag inte på två veckor, men å andra sidan så har han nog förlorat det dubbla under tiden här (är så svårt att uppskatta ponnyers vikt tycker jag, och han är som sagt rejäl och stadig i typen i sig själv). Vad jag dock hinner med är att rida/longera/tömköra så han är mjuk.

Han har inte heller världen största framåtbjudning, och är livrädd för pisken, så jag har bara dressyrspö (och när det går långsamt kastar jag tistlar på honom istället), så idag fick han travskutta över ett litet litet hinder för att komma igång lite. Han blev omskodd idag för att vara nyfin i fötterna när jag lämnar tillbaka honom, så höll på i max tjugo minuter, och sen övergick vi till annan sysselsättning som Göran personligen tyckte slog longeringen med hästlängder (haha), nämligen att städa under äppelträden. Där finns väldigt många äpplen, så liten ponny var i sjunde himlen, och jag fick bokstavligen dra honom därifrån till slut.

Jag red igår i alla fall, byltade på mig massor av regnkläder, men hade sån tur att det slutade regna precis när jag gick ut, och började regna igen just som jag kom hem. Sånt tycker jag om. Och vilken tur det var att jag red sen då, för det var en fantastisk ridtur. Började skritta genom skogen bort mot en lång och trevlig galoppsträcka, travade och galopperade där jag kunde, hoppade diken och busade mest, utan några krav alls mer än att hon skulle gå i form.

Tokgalopperade på galoppsträckan, där det plötsligt dök upp grenar som hängde tvärs över stigen; var bara att ducka snabbt och hoppas på det bästa. Var hur mycket vatten som helst överallt, och det var superbra träning inför senare vattenhinder, Tilly blev ju liksom tvungen att forsa genom dem.

Avslutade med trav hemåt på superbra vattniga grusvägar. Ökade och minskade och reglerade formen upp och ner, och hon har sällan känts så fin, det märks verkligen att all träning har gett resultat. Nu känns det som att jag kan börja rida mer fokuserat, som att hon orkar och kan.

Sen tog jag dock två snabba beslut i rad. För det första så avanmälde jag från dressyrtävlingen, hon går helt enkelt inte lika bra på bett just nu, och då struntar jag i det. Jag är visserligen anmäld till en fälttävlan till den 11e, men tills dess kommer jag ha hunnit trimma lite mer på bett. Har köpt en sprengerkopia på det där tredelade som inte kan vika sig, och hoppas att hon tycker om det eftersom jag ju inte får tävla på det raka heller.

För det andra så insåg jag att min tid kvar här på landet är väldigt kort, och om jag ville få henne tillriden lite mer så var det hög tid, så jag kontaktade hon som hade henne när jag brutit benet och frågade om hon kunde ha henne i två veckor. Det gick om jag lämnade henne idag, vilket jag alltså gjort. Det känns som att hon med all sin rutin kan ge Tilly lite självförtroende åter, om hon än nu inte hinner göra så vansinnigt mycket på två veckor. Jag ska vara borta två gånger under dessa två veckor också, så då slipper jag också dåligt samvete för dålig ridning. Dagen efter att jag tar hem henne så åker min sambo och jag på kort resa så då får hon vila i fyra dagar, och sen flyttar jag henne.

Visst blir det urtrist utan henne nu i två hela veckor, och man kan ju tänka att jag skulle utnyttja den tid jag har kvar här med häst, men allt här finns kvar nästa sommar. Nu kan jag dessutom ägna mer tid åt Göran hans sista tid här så att han är helt igång och genomriden när jag lämnar tillbaka honom. Han har ju bara gått vid handen den senaste tiden och behöver ridas också, om än kanske inte så långa pass, men det går ju bra att starta med tömkörning och gå vidare till ridning.

Här regnar det. Massor. Det är översvämning i stallet (som tur är går det inte in i boxarna, stallet är byggt som ett L med boxar och sadelkammare i nederstrecket och så långt har det aldrig runnit in. Än). Jag har "roat" mig med att bygga vallar av prima hö för att hindra mer vatten. Vägen hem är en sjö på lite gräs i mitten. Det har regnat - oavbrutet - sen tre i natt. Eftersom det är så torrt så rinner det inte undan heller.

Men, det behövs ju regn. Blir definitivt bättre underlag på grusvägarna då. Det trista är bara att det innebär att kvällens hoppträning blir inställd, och vi behööööver hoppträning.

Jag minns inte vad jag gjort de senaste dagarna, men igår var vi på P&J igen, samma ställe som förut, och det var lika tydligt denna gång att det är Tillys grej det här med att hoppa på stora gräsbanor. Denna gång hoppade vi 80 + 90 cm, och 90 cm kändes inte högt på något vis alls. Körde på min tränares inställning att hoppa henne som om hon fortfarande vore unghäst, dvs lite mer på fart än på teknik, och det fungerade utmärkt. Hon suger mer mot hindren i hög fart, och även om jag kan känna att hon saktar av en aning och tittar på tittiga hinder så hinner/vill hon inte stanna. Det ser möjligtvis inte alls snyggt ut, men jag bryr mig inte så länge hon får upp självförtroendet.

Borde borde borde verkligen rida idag, men som sagt så HÄLLER det ner, och jag tror jag avvaktar till kvällen. Imorgon ska vi nämligen rida dressyrtävling och det är ju en fördel att ha en genomriden häst då.

Jag mailade arrangören och bad om att få starta utom tävlan på hackamore (den absolut enda anledningen till att jag startar dressyr är ju bara för att Tilly ska få rutin på dressyrbanor, jag har inga som helst illusioner om bra procent), och fick följande till svar:

"Vi har nu varit i kontakt med NN som är domare och enligt henne så får du inte tävla utom tävlan på hackamore utan du är ju anmäld till tävling på sedvanligt sätt och då är det godkänt bett som gäller."

Det är ju så jäkla tråkigt, och stelbent liksom. Jag antar att de är ute efter många starter, och eftersom jag begär att få starta utom tävlan, så kommer jag ju inte konkurrera med någon på orättvisa villkor. Det är ju helt upp till domaren att besluta om det så varför inte ett "javisst kan du få det, UTOM TÄVLAN"? De vet ju inte varför jag ber om det? Det kan ju vara så att min häst gjort illa sig i munnen och inte kan gå med bett, och i såna fall hade jag ju avanmält och de hade missat en start? Och SÅ många starter har de inte att jag tycker de har råd med sånt...

Hästarna har varit ute på äventyr inatt. Grannen vaknade vid fyra av att de sprang utanför hans fönster och tog med sig F ut för att fånga dem (försökte själv först, men gick på Tilly som INTE vill fångas. F gick raka vägen till Göran som givetvis lät sig fångas). Sen ställde de in dem i stallet och gick och lade sig igen. Bara det att min sambo, som höar dem innan han åker till jobbet vid sex på morgonen, kom ner och släppte ut dem igen. Jättesnällt av honom eftersom jag inte bett honom, men han missade att reflektera både över det faktum att grinden var STÄNGD (den ligger ju alltid på marken annars), samt att halva hagen var borta.

Så vid sju ringde grannen igen och bad mig hämta dem ur hans trädgård där de stod och åt äpplen. Jag var redan på väg ner för att rida då. Slängde in dem i stallet igen, gjorde i ordning Tilly och red sen en skrittrunda som uppvärmning, och ägnade sen en halvtimme åt att öva galoppombyten på det nyskördade gärdet bredvid stallet, där det tidigare varit korn, men där det nu är stubb och PERFEKT underlag. Det är på ca 5 hektar, så vi hade gott om plats. När hon gjort ett par rena åt båda hållen så tog vi en galengalopp runt och skrittade av sen.

Därefter vidtog operation laga hagen. De måste ha blivit skrämda av något (och med de menar jag Tilly, inte mycket rubbar Göran), och gått rakt igenom staketet, för tråden låg medriven och två stolpar var nere. De var ju lögn att få ner igen, så nu är det 30 meter där tråden hänger fritt, inte så bra, men vad ska jag göra? Satte även på elen igen, som de ju gått utan sen i juni. Anledningen till att den inte är på är att när den ÄR på får jag minst tre elstötar om dagen (status hittills idag: fem stycken). Det första Tilly gjorde när hon kom ut i hagen igen var att knalla ner till den hörnan de gått ut genom och se efter om det gick att gå ut igen. Dum är hon i alla fall inte...

Igår var det hoppträning som vanligt, och det var vår bästa hittills måste jag säga. Fick order om att lägga upp tempot och hoppa som om hon var unghäst, vilket hon ju egentligen är utbildningsmässigt också. Gick mycket enklare då. Och när jag kan fokusera på mig själv istället på om hästen kommer hoppa eller inte så blir jag ju - logiskt nog - mycket stabilare själv. Vi hoppade ett nytt roligt hinder som bestod av två trekanter som stöd med långsidan utåt, de satt alltså ihop längst ner, och sen mellan dem satt det plankor, en kort längst ner och en lång längst upp. Eftersom jag började med sporrar så hoppade hon det på första försöket, och var rent allmänt mindre ovillig med sporrar. Däremot är hon skitsur på dem, så när vi hoppat fram tog jag av dem, men effekten satt i, så antingen köper jag ännu kortare sporrar (om det finns?), eller så gör jag likadant från och med nu. Avslutade med att hoppa en bana på nio hinder, och även om mitt fokus glider mot slutet och jag inte riktigt rider hela vägen så har hon aldrig hoppat så bra förut. Tror banan låg på mellan 90 och en meter, och det där trekantshindret låg på 110, och det kändes inte högt.

Tilly fick ju alltså vila i fyra dagar medan jag var i Stockholm och for runt, och även medan jag var hemma och latade mig, och till skillnad från föregeående vilor så lyste ridabstinensen med sin frånvaro. Det beror nog på att det varit så galet varmt här, alldeles för varmt för min smak faktiskt med uppåt en 30 grader varje dag. 30 kvava och fuktiga grader därtill. Det, i kombination med de ständigt närvarande krypen har lett till att jag just nu vänt på dygnet för hästarna - de får komma in framåt elva-tiden på förmiddagen, stå inne till någonstans mellan fem och sju, och sen får de gå ut igen och vara ute hela natten. Det bara måste ju vara skönare att stå ute på natten när det är 15 grader och flugfritt än i en stekhet hage mitt på dagen.

Eftersom de båda har lagt på sig för mycket så har jag heller inte velat ha dem i lösdriften, vilket ju annars löser problemet med hettan enkelt (de går själva in när de fått nog), för där är det alldeles för mycket matför att de ska kunna gå där dygnet runt, även om det är ganska fattigt på mat där med. Så nu går de i vinterhagen, där det är minst sagt sparsamt med gräs, får extra givor av hö istället, och får gå i lösdriften bara på helgerna.

Första gången jag red var alltså i måndags morse, och hjälp vad stark och framtung hon var. Det var så jag längtade efter ett bett, för jag blev alldeles slut i händerna och armarna. Femhundra miljarder övergångar och sidvärtsrörelser senare blev hon dock ganska fin, och gick i trevlig och bärig kort galopp, men min tanke på ett ridpass på en effektiv halvtimme (exklusive fram- och avskrittning på en kvart då) kom på fall, och vi red i över en timme. Detta medföljde att klockan hann bli ganska mycket och därmed blev det också väääldigt varmt, och hela jag var alldeles dyngsur efter passet. Tilly med förstås, men henne räcker det ju med ett par hinkar vatten över.

Igår var det dags för pay and jump igen, i Köping igen, på deras underbara stora gräsbana, och jag är MER än nöjd med Tillys insats. Det märks att det här med vila i flera dagar istället för någon dag här och där är hennes melodi, för nu var hon pigg och på tårna igen, möjligtvis lite FÖR mycket på tårna när hon kom ut på banan och insåg att hon skulle få springa fort. Framridningen var ett skolboksexempel, men framhoppningen hoppade jag fyra språng på och gick sedan ut från kaoset, vi skulle ändå bara starta på 70 cm, och tyckte att det kunde bli hennes framhoppning istället.

Det kändes mycket trevligt faktiskt, hon satte upp ganska hög fart och jag lät henne hållas eftersom hon var fullt reglerbar i svängarna, och det medförde även att de få hinder hon tittade på hade hon inga tendenser till att stanna på utan kom istället i botten på dem, och det är för mig ingen nackdel i det här läget, att hon tvingas hoppa upp sig.

Ca en kvart till nästa omgång, så skrittade bara med henne några varv innan det var dags igen på 80 cm, och fick till exakt samma runda igen. Eftersom jag denna gång visste att hon skulle hoppa så försökte jag mest fokusera på mig själv och min sits.

Nästa vecka är det P&J igen på tisdagen på samma ställe, då hoppar vi 80 + 90 cm istället.

Tre reflektioner om P&J då:

Ett: eftersom jag hoppade så låga höjder så hoppade jag mest med ponnier och ungarna verkar bara ha två modeller att välja på. Endera på lata trista ök rent ut sagt, som knappt kommer upp i galopp och som bryter av till trav så snart de kan och mer kliver än hoppar över hindren. Säkert jättebra till en ren nybörjare som knappt suttit på en häst tidigare dock. Eller så sitter de på en ponny som är ALLDELES för svår för dem, i SAMTLIGA fall ackompanjerad av en riktig ponnymamma som i SAMTLIGA fall är för fet för att rida och därför lever ut sina drömmar och ambitioner genom dottern, som undantagslöst ramlar av eller skenar runt banan.

Vad hände med aveln av den svenska ridponnyn som skulle ta fram enkla, bussiga ponnier på alla nivåer? Vad hände med den hoppglada men ändå trevliga barnponnyn?

Två: att dela framhoppning med ponnyekipage är att utsätta sig själv för livsfara. De på tröga ök hinner inte ur vägen och de med galna mammor springer istället konstant i vägen. Ingen vare sig ropar eller ser upp. Folk skrittar på spåret, lägger volter precis framför en eller saktar av precis framför ett hinder.

Vilket leder mig till tre: eftersom P&J är idealiskt just för ekipage där endera ryttaren eller hästen är orutinerad så ställer det ju givetvis EXTRA höga krav på funktionärerna. Istället för att bara sitta vid insläppet med sin lista med ryggen mot hindren så ska funktionären givetvis vara engagerad i framhoppningen, hojta regler, ge klartecken och rent allmänt guida och säga till om folk gör fel. Många som är ute och hoppar sånt här har ingen aning om vad som gäller och gör inte fel med flit, ponnyungarna har i många fall helt ointresserad eller i vilket fall okunniga föräldrar som heller inte kan/vill hjälpa till. Det MÅSTE ju bara ankomma på funktionärerna att se till att framhoppningen inte är en fara?