Igår var han dyr, min lilla loppa! Dressyrträning, började med att skritta och galoppera en sväng så han skulle vara "färdig" när jag gick på banan. Har märkt att han går mycket bättre att jobba igång om jag värmer upp utanför banan innan jag börjar böja och flytta, istället för att skritta fram på banan.

Så tjugo minuters skritt och en galopp senare började jag rida fram med stora volter och nedläggning (jag lägger gärna ner redan på framridningen, det är ju då jag vill att han ska vara framåt-nedåt och avslappnad), och han kändes jättefin. Framåt, och med stadigt stöd. Han blir gärna lite hackig annars.

Började med trav-skrittövergångar, för att sedan gå till trav-halt i hörnen, med liten flyttning och ställning in i halten. Sluta på långsidorna därefter, för att avsluta med sluta i galopp på volten. Superfin var han, han tenderar att gå i för hög form annars, och för att få honom att gå ner rider jag gärna med lite för långa tyglar, men inte idag.

Avslutade med en halvtimmes skrittur tillsammans med tjejen på gården där banan ligger. Och sen stod han som ett ljus NÄSTAN hela vägen hem!

Bild från framridning inför dressyrtävling i våras.

Blev en lång skrittur (och en galopp i skogen) idag. Sista ridturen med F och hennes ponny, hon börjar gymnasiet och flyttar och tar med sig ponnyn. Shettisen får stanna här med mig och den andra lillponnyn. B ÄLSKAR sina flickor, men mest F's ponny, och han kommer nog bli väldigt olycklig över att hon försvinner... Är lite rädd att han ska tappa i vikt igen, för ganska precis ett år sen när jag köpte honom så fick han gå här i augusti och september på bete, och han tar inte förändringar så bra, utan rasade i vikt, och det är faktiskt först nu som han börjat se okej ut igen.

Så nu blir jag ensam på ridturerna och i stallet, det blir mindre kul. Nitton och jag har pratat om att flytta närmare Örebro, och då blir det ju inackordering som gäller. Fast jag tycker OM att ha eget stall.

B och M busar lite. Bilden är visserligen tagen i våras, men förutom att det är mer löv på träden så ser allt likadant ut nu. Ja, och M var smal då, det är hon INTE nu, trots munkorg. Liten ponny kommer direkt från ridskola, så för henne är MAT fortfarande viktigast i världen.

Dagens tävling kännetecknades av tre saker:

1. Min häst behöver verkligen första klassen att hoppa till sig i. Han hoppar som en skadeskjuten kråka i första, och som ett lokomotiv i andra.

2. Jag hatar, HATAR, broddar. Jag hatar även att jag bara TÄNKER att "idag ska jag fixa med broddarna hemma innan vi åker, för att sen bara kunna skruva i gräsbrodden på plats", och inte faktiskt GÖR så. Det blir så lätt att man måste be random parkeringsman om hjälp med styrka då.

3. Mor min är oslagbar som hästskötare. Det tog tex bara två stycken "öh, kan jag få.. den där.. den där.. alltså.." innan hon kunde skilja på den där och den där.

Ett (klokt) stopp i första klassen, då jag red extremt på säkerhet eftersom jag inte fått ur och i alla broddar då och det blev lite halt i en linje, och ett nedslag i omhoppningen i andra när jag glömde bort vilket hinder av två som stod ihop som skulle hoppas med därpå följande vingel. Men ändå! Klockren grund, och snabb omhoppning. Nöjd!

Bilden är från en annan tävling tidigare i somras. Mamma filmade, så det blev inget fotat denna gång.

Jag behövde inte välja, för jag kom plötsligt på att tävlingen inte alls är på söndag, utan imorgon, och jag ska åka redan vid sju... Så istället för uteritt blev det att hämta alla hästar i sommarhagen och ploppa ut dem i vinterhagen istället, så de kan stå inne i natt, för imorgon klockan sex har jag INGEN lust att plaska runt i sommarhagen och leta efter dem.

Tog bilen upp till hagen, för solen tittade fram och jag orkade verkligen inte gå. Sen skulle ju bilen hämtas istället, men det var ett problem som jag valde att bortse från just då. Kommer fram till hagen, och GIVETVIS är de placerade så långt bort i andra änden som de bara någonsin kan. Lustigt nog var de det även igår när jag kom med transporten, fast åt andra hållet, för då åkte jag ju till andra grinden eftersom det bara är där man kan lasta.

Traskade hela vägen upp till dem, i blött och snårigt gräs, och insåg att jag verkligen inte orkade gå tillbaka, så istället för min ursprungliga plan att leda tre av dem och låta shettisen gå lös, så kanske jag kunde rida ponnyn, och leda de andra två?

DEN planen föll när jag kom fram och inser att ponnyn har tappat grimman. Fast jag ville verkligen, VERKLIGEN inte gå, så jag snodde raskt ihop ett grimskaft till något som liknade en grimma, knöt ett annat grimskaft till "tyglar", kopplade min häst och hoppade upp. Småponnierna fick gå lösa båda två.

So far so good, bara det att när jag äntligen ridit hela vägen ner till grinden så stod de två små asen fortfarande kvar högst upp. Muttrandes stängde jag grinden igen, och tänkte att de fick väl gå kvar själva då. Kravlade mig upp på ponnyn igen, red iväg minst tio meter tills de två småskitarna kom störtandes, skrikande "men VI då!?". Av ponnyn igen, öppna grinden, släppa ut dem, upp på ponnyn igen och så iväg.

Barbacka, på täcket, utan hjälm, utan träns, utan tyglar, i en "grimma", med min häst på släp. Det är säker hästhållning det! Mitt i alltihop kom jag på att jag borde fota det också, så upp med mobilen och ta lite bilder.

Såhär såg det ut från där jag satt:

Och såhär såg släpvagnarna ut:

Kom på precis när jag kom fram till stallbacken att kornet precis var bärgat och låg på tork för öppna dörrar, precis dit den - lösa - shettisen hade mulen riktad. Eftersom jag tvivlade starkt på att bonden skulle uppskatta en euforisk shetland rullandes i havren så vidtog ett cowboy-fösande av sagda shettis för att förhindra passage, och istället trycka in henne i hagen. Det gick, på bekostnad av lugna hästar, men då var jag ju framme, så det spelade ingen roll.

Nä, gårdagens hoppträning kommer inte gå till historien som världsbäst direkt. Blev med så sent att jag fick hoppa in i den enda gruppen som hade plats, med en b-ponny och tre d-ponnyer... Och allt tar ju sån jäkla tiiiiid när det är små flickor inblandade, liksom framförhållning, vad är det? Visst, visst, alla har vi varit där, men är det för mycket begärt att när en hoppat klart ska nästa vara igång?

B kändes sådär, pigg och springig, men inte rapp, stark, men inte direkt framåt. Hoppade slarvigt och oengagerat... nu minns jag varför jag alla gånger föredrar utomhussäsongen. Hoppa i ridhus är inte optimalt med honom. Det positiva med gårdagen var faktiskt jag själv, min sits och mina vägar. Och att jag fick till bytena efter alla felsvängar, utom det första.

Nä, det glömmer vi, och så blickar vi framåt till på söndag då det är tävling. Utomhus! (På gräs...)

Idag regnar det inte, och solen tittar nääästan fram då och då, så jag kan inte bestämma mig för om jag ska skritta ut idag och låta honom vila imorgon eller tvärtom. Lutar åt uteritt idag, ska till Segersjö och titta på fälttävlan imorgon, så kanske är skönt att låta honom vila då.

Trimmade lite igår istället, ska hoppa för den andra tränaren ikväll. Igår var han ganska omöjlig, började med att skritta ut en runda, och tog med shettisen som sällskap, men hon hade ingen lust att följa med och stannade på halva vägen vid den andra grinden, så jag hoppade av och släppte in henne och fortsatte själv. Hade jag ridit själv från början hade han inte sagt så mycket, och det är inte så att han blir tossig såhär heller, men han gick och tittade efter dem precis hela tiden, även när jag kom ut på gärdet och började rida ordentligt.

Utåtställd i volten åt deras håll, och volterna var mer "på äggformen dubbla spår" än runda och följsamma. Matte hade inte så mycket tålamod med sånt heller, fy mig, för han går inte precis bättre när jag blir arg. Tidvis slappnade han av och rundade till sig, fick till och med till några fina byten på rakt spår, framåtbjudningen var det nämligen inget fel på. Men all in all en rätt kass runda, så jag la ner efter en halvtimme, då var han ändå riktigt svettig, för det är ganska tungt på gärdena nu i den blöta jorden.

Lycklig liten häst hade sen kapplöpning med sig själv uppför hagen mot den andra grinden där flickorna stod för en högljudd återförening. Ja gudars, en halvtimmes ensamtid, de kunde ju ha dött under tiden.

Hoppträningen ikväll blir inställd pga för mkt vatten på banan. Usch, ibland blir jag himla trött på att bo så långt ute i skogen som jag gör. Utbudet av träningar är minimalt, och det tar evigheter att ta sig till dem. Jag har tre tränare att välja mellan, en av dem har haft träningar ute nu, på ett ställe som det tar 45 min att ta sig till. Men hon går in nu, och det var bara idag och en gång till kvar, och det ridhuset hon är i under vintern tar det 1,15 att ta sig till, så det går ju bort.
En annan som var i ridhus 45 min härifrån förra vintern kommer bara ha träning där en gång i månaden nu, det går alltså också bort eftersom det är alldeles för sällan.
Sen finns det en till, i ridhus en timme härifrån, henne har jag dock inte tränat för någon gång, så innan jag provat vet jag inte om det är något att ha eller inte.

Tränar visserligen hoppning för min dressyrtränare också varannan vecka, men det är "bara" gymnastik- och lydnadshoppning. Visst kan jag träna hemma här också, men är inte samma sak som att träna för tränare, och snart blir det ju för hårt. Och just nu är det för mjukt.

Sånt kan få mig att lessna och vilja flytta, särskilt nu när F börjat gymnasiet och flyttar sig och sin ponny, då blir jag ensam med stallet och tre hästar. Ensamma fodringar, ensamma in- och utsläpp, ensamma ridturer...

Nej usch! Och nu sitter jag och väntar på ett uppehåll i regnet, men det verkar inte bli något av med det, så jag får väl dra på mig regnställ och rida i alla fall...

Hade lite kort om tid igår, mkt jobb och andra ärenden, så longerade bara lite grann i 25 minuter ungefär, mellan regnskurarna. Lyckades passa in tiden precis, när jag var klar och han var avskrittad och jag satt på regntäcket igen så började det ösregna igen.

Tycker eg att det är helt hysteriskt att behöva täcka i augusti, men det är mellan 5 och 10 grader här på nätterna, och just nu 11 grader och fortfarande ösregn, så det behövs tydligen. Har aldrig sett honom frysa, men ponnyn gör, och behöver täcke, så då får han också på sig sitt.

Longerade honom inspänd med gummisnodd eftersom han inte tycker om den statiska inspänningen som inspänningstyglar ger. Något mer inspänd åt vänster även i höger varv eftersom det är hans sämre sida. Han gick mest och slappade i början, så då fick han hoppa studsen två gånger för att få lite mer energi, och efter det så gick han på fint och runt.

Är roligt att jobba honom från backen ibland, jag rider ingenstans där det finns speglar så jag ser honom ju aldrig så annars.

Dressyrlektion idag, eller egentligen hopp/markarbete, men det hade jag behändigt nog glömt bort och tog av bara farten med dressyrsadeln när jag packade sadelkammaren. Borstar glömde jag också helt bort, så efter lastning fick jag ta en sväng om stallbacken och plocka med dem, öppnade skötardörren medan jag hämtade dem och pratade lite med Nitton, och B stod lugnt och avslappnat fast han var själv idag, åt tom lite av det skrammel jag lagt i krubban, han som annars aldrig har ro att äta i transporten - skönt.

I vanliga fall brukar jag sätta igång en timme innan jag ska åka, nu när hästarna går i sommarhagen, eftersom det tar så erbarmligt lång tid att hämta dem, och så även idag, men idag gick de mot sin vana inte längst ner längst bort i hagen, utan precis vid grinden! Tjoho! Lite äppelmumsande, och skyddspåsättande senare klampade vi på transporten utan problem. Lättlastad är han i alla fall mitt lilla hjärtegryn.

Så helt plötsligt hade jag massor med tid på mig, och ägnade därför mer tid än vanligt åt både borstande och uppvärmning, red ut en liten sväng på tjugo minuter innan jag äntrade banan. B var osedvanligt fin idag, mjuk och följsam, och med fint stöd på bettet. Värmde upp med massa volter och sidförande, och sen skulle vi hoppa ett "plus", där vi själva fick välja vägarna, men det skulle vara lika många volter åt båda hållen.

Jag fick bakläxa på att jag styrde för synligt, och sa innan jag skulle göra om att då skulle jag annars få en massa "kamelhopp", eftersom hindren var ca 40 cm höga och B inte orkar anstränga sig för dem. Mycket riktigt blev det skithopp, och en massa avbrott, såna där som är omöjliga att korrigera, eftersom jag inte känner dem komma. Men det är ju bra att det händer, det visar ju vad jag behöver ändra på, och i detta fall var det bjudningen - när jag ville ha honom lite rappare sprang han bara på, och så fort jag försökte samla så bröt han av istället.

Astrid bad mig strunta i avbrotten, och även låta bli att samla, och bara försöka rida honom lite kortare och spänstigare. Så jag ägnade två varv runt fyrkanten åt att engagera galoppen, och den blev super, kort och energifylld, och i uppförsbacke. Nästa runda blev mycket bättre, den där energin följde med.

Sen la jag ner honom i ett par varv, och han var väldigt fin, mjuk och följsam, det kanske kan bli en dressyrryttare av mig i alla fall.

Hemresan är alltid mindre rolig, det tar 35 minuter till ridbanan (och det är min kortaste sträcka...), och efter en kvart hade B bestämt sig för att det var tråkigt att stå i transporten, och började gunga... och då är det svårt att köra mjukt ska jag säga. Å andra sidan gör han så varenda gång vi åker hemåt, förr eller senare, så jag börjar bli van. Idag stod han inte och sparkade dock, och när jag stannade vid brevlådan för att hämta hans regntäcke som Nitton lagt dit så var han lugn och fin resten av vägen till hagen, och var tom lugn när jag satte på täcket, och väntade så jag var klar innan han gav sig av för att leta upp sina älskade flickvänner. Det kan nog bli folk av honom också.

Eftersom vi hoppade igår tog vi det ganska lugnt idag. Ganska iaf. Började med en lång skrittur för att skritta igenom eventuell träningsvärk från gårdagen. Avslutade med galopptävling uppför en lång skogsväg. Hade bytt hästar, så satt på F's ponny, och insåg att trots att jag rider henne massor annars så har jag inte gjort det just när vi tävlat (vilket vi gör relativt ofta - både vi och hästarna tycker det är skitkul).

Grymt kul var det i alla fall! Kändes precis som att vara tillbaka i Asutralien och träna galopphästar, samma flyt i galoppen, så att man sitter helt still ovanför hästen. Jag höll i henne ganska ordentligt först för att F skulle komma ikapp med min häst (han har liksom ingen tävlingsinstinkt, han är nöjd med att ligga bakom, men ibland tänder han till lite mer om han får gå upp precis bredvid), men idag höll han sig precis bakom, så då släppte jag henne, och jäklar! vad hon rann iväg. Kul!

Sen skrittade vi av dem, och då upptäckte vi en grymt obehaglig sak: precis vid ena grinden till sommarhagen (vi använder till 99% den andra), har vi en "hoppbana" med ett tiotal hinder utställda. Vi har sex studs, och sen två linjer, en med hopp-ett galoppsprång-hopp-tre galoppsprång-hopp och sen en likadan fast med fyra galoppsprång. Hindren var helt omflyttade! I den ena linjen hade mittenhindret tagits bort, och ställt över den andra linjens första hinder, som är en mur på 70 cm (alltså stöden stod på varsin sida om hindret), och sen hade bommarna tagits från det och det tredje hindret så att det var mur och fyra bommar, typ 140 högt (?!).

Dessutom hade sista hindret i den linjen som var en oxer på 1 meter vänts åt andra hållet, och på de resterande två hindren hade bommarna sänkts. Så det är liksom ingen som varit ute och kört med traktor eller något som flyttat för att de skulle stått ivägen (fast det finns två hektar fält runt och bakom, så fattar inte hur något skulle kunna stå ivägen ändå), utan det är någon som faktiskt gjort om hindren. Skållor är flyttade mellan hinder, och dessutom saknas det fyra, fem skållor.

Studsen var också omflyttade, och det märks att det är någon som har noll koll på avstånd som gjort detta, för de var ställda med perfekt avstånd för ponnyn, och alltså (med flit) lite kort för min häst. Nu stod de så att de var alldeles för långa för min häst, men inte tillräckligt långa för att få in ett helt galoppssprång heller. Linjerna var ju omflyttade, och dessutom hade de ju hoppat dem åt fel håll, dvs sista hindret som låg på ca 140 med ett galoppssprång innan över 70?

Vi har INGEN aning om vem det kan vara som gjort såhär. Det finns inte särskilt många hästägare i trakten, och de vi möjligtvis misstänkte är tillfrågade och nekar, dessutom har de egen bana och hinder hemma på gården, och har vad vi vet aldrig ridit här. Och det är det som är grejen; det ÄR aldrig någon annan som rider här, detta är bara vår mark, och den är inramad av vildsvinshägn och mossar, och på andra sidan ligger gården. Så det är SÅ konstigt. Det obehagligaste är ju att vi inte ens vet om det är folk som har haft med egna hästar och gjort detta, våra fyra går ju precis bredvid, och dem är det hur lätt som helst att få tag på. Så nu blir det till att sätta hänglås på grindarna.

Pay & Jump idag, på "hemmabanan" (där vi vanligtvis hopptränar under utesäsongen). Just för att det var hemmabana och hemmahinder (de har massor med titthinder, men de tränar vi ju på varje vecka, så de är inte konstiga längre) så hade det varit kul att hoppa en lite högre bana, kanske kört en 1,10 och en 1,20, men av någon anledning hade de höjdstopp vid en meter, så 90 + 1m fick det bli.
Åkte med F och hennes ponny, B's käresta, vilket är bra för att han är lugn och fin att köra och klä på med henne där, men mindre bra eftersom vi inte hoppade samma klasser och inte red ihop så mycket, och då springer han bara och tittar efter henne.

Han var sjukt pigg! I uppvärmingen till första klassen sprang han och småbockade innan jag sa till honom på skarpen, och då la han ner den biten, men var fortfarande extremt springig. Mjuk och fin, men jättespringig. Bytte nosgrimma till en remont, och det funkade jättebra. Tvärvägrade på räcket på framhoppningen för att jag la honom fel med flit och han inte orkade hoppa upp sig, men hoppade sen 90-klassen som skjuten ur en kanon, den skötte han nästan själv, och jag styrde mest. Kan tycka att en sån runda är helt okej någon gång ibland, han får bra självförtroende när jag låter honom ta över och lösa det själv.

Var bara en kvart till nästa runda, så struntade i uppvärmingen där, och skrittade honom bara mellan, och hoppade sen fram ett språng på räcket, och sen ett språng på oxern, som han kom så himla nära att han hoppade typ stillastående, och sen rev han hela hindret med stöd och allt. Inte direkt ett sånt språng som man vill ha i kroppen inför rundan, men hade missbedömt tiden och hann inte hoppa mer.

Det gjorde inget, för han var jättefin inne på banan, han hade lugnat ner sig och lät mig rida. De första sprången blev kanon, men sen började jag måtta och måtta mot hindren istället för att bara låta avståndet komma, och så blev det kantiga språng som jag inte riktigt hänger med i á la fälttävlanssits. Det sista språnget blev fint iaf, och känslan var bra.

Det positiva är att han (som vanligt) är så otittig på tävling, han kan titta till på hinder på träning, även de han hoppat tidigare, men tävlar vi så är det bara att tuta ochköra, och skulle han mot förmodan snegla till på ett hinder så är han väldigt lättövertalad. Och positivt är även att 1 meter nu känns pyttelitet, och att vi får ta och börja tävla högre klasser nu när vi hoppat ihop oss.

Fast det blir inte förrän nästa år, för tävlingarna är typ slut här redan nu (!?). Skulle egentligen tävlat fälttävlan i Botkyrka nästa helg, men avanmälde, för det tar tre timmar att åka dit, och eftersom han är så himla meckig att köra så kändes det inte sjyst mot honom. Okej ditresan, jag hade bokat box under dagen, och han är ju super att ha med på nya ställen, men sen hela vägen hem när han är trött, nej, kändes inte okej. Jo, jag vet, ska man tävla fälttävlan är det långa resor, men jag kan ju börja med de som är lite närmare först. Fast nu är det inga fler i år!

Så det blir vanliga hopptävlingar i september, och en dressyrtävling också, fast jag lovat mig själv att jag skulle slippa tävla dressyr något mer, men vad gör man inte när hopptävlingarna tagit slut...

Är i Sthlm så har inte hunnit rida vare sig idag eller igår. F longerade honom en bit igår, och imorgon ska vi på Pay & Jump ihop.

Jag flyttar över alla hästinlägg på Trasselkvast till hit, och så kan jag börja skriva lite mer hästnördigt och ingående här, utan att förlora mina (få) läsare på Trasselkvast.

Plus att jag kan skriva lite mer av en träningsdagbok här, och förhoppningsvis se en utveckling i det hela.

Hoppträning idag för Karin. Gick sådär tyckte jag, Karin tyckte dock att det gått framåt, men förra veckan hade jag en ännu bättre känsla. Sista rundan vi gjorde då gick fin-fint, han galopperade på men lyssnade ändå, jag fick fina språng och hängde med bra. Idag var han JÄTTESTARK, sprang och gapade hela tiden, han pajade till och med nosremmen för att han gapade så mycket.

Det är ett så himla jobbigt läge, han gapar ju för att han tycker att jag tar för mycket i honom. Men han är stark och springer bara på, och lyssnar varken på sits eller hand, och då MÅSTE jag ju ta tag i honom. Lägga en tiometers-volt funkar jättebra i tjugo meter, sen drar han igen. På slutet sprang han bara och gapade och slet tyglarna ur handen på mig som en annan jäkla ponny, och då är det sjukt svårt för mig att se något avstånd.

Idag har jag typ inte hunnit jobba något alls. Bildbevis på varför kommer senare. Och halv fem ska jag vara borta med hästarna, för då är det hopplektion, och eftersom det tar en timme att åka någonstans med hästarna när man bor såhär ute i bushen så måste jag gå ut och preppa vagnen, packa utrustning och hämta dem där de står lääängst bort i sommarhagen (alltid när jag ska hämta) redan vid halv tre.

Man kan tycka att jag borde jobba häcken av mig då under den här timmen som jag har över. Man kan tycka det.