Dressyrlektion idag, eller egentligen hopp/markarbete, men det hade jag behändigt nog glömt bort och tog av bara farten med dressyrsadeln när jag packade sadelkammaren. Borstar glömde jag också helt bort, så efter lastning fick jag ta en sväng om stallbacken och plocka med dem, öppnade skötardörren medan jag hämtade dem och pratade lite med Nitton, och B stod lugnt och avslappnat fast han var själv idag, åt tom lite av det skrammel jag lagt i krubban, han som annars aldrig har ro att äta i transporten - skönt.

I vanliga fall brukar jag sätta igång en timme innan jag ska åka, nu när hästarna går i sommarhagen, eftersom det tar så erbarmligt lång tid att hämta dem, och så även idag, men idag gick de mot sin vana inte längst ner längst bort i hagen, utan precis vid grinden! Tjoho! Lite äppelmumsande, och skyddspåsättande senare klampade vi på transporten utan problem. Lättlastad är han i alla fall mitt lilla hjärtegryn.

Så helt plötsligt hade jag massor med tid på mig, och ägnade därför mer tid än vanligt åt både borstande och uppvärmning, red ut en liten sväng på tjugo minuter innan jag äntrade banan. B var osedvanligt fin idag, mjuk och följsam, och med fint stöd på bettet. Värmde upp med massa volter och sidförande, och sen skulle vi hoppa ett "plus", där vi själva fick välja vägarna, men det skulle vara lika många volter åt båda hållen.

Jag fick bakläxa på att jag styrde för synligt, och sa innan jag skulle göra om att då skulle jag annars få en massa "kamelhopp", eftersom hindren var ca 40 cm höga och B inte orkar anstränga sig för dem. Mycket riktigt blev det skithopp, och en massa avbrott, såna där som är omöjliga att korrigera, eftersom jag inte känner dem komma. Men det är ju bra att det händer, det visar ju vad jag behöver ändra på, och i detta fall var det bjudningen - när jag ville ha honom lite rappare sprang han bara på, och så fort jag försökte samla så bröt han av istället.

Astrid bad mig strunta i avbrotten, och även låta bli att samla, och bara försöka rida honom lite kortare och spänstigare. Så jag ägnade två varv runt fyrkanten åt att engagera galoppen, och den blev super, kort och energifylld, och i uppförsbacke. Nästa runda blev mycket bättre, den där energin följde med.

Sen la jag ner honom i ett par varv, och han var väldigt fin, mjuk och följsam, det kanske kan bli en dressyrryttare av mig i alla fall.

Hemresan är alltid mindre rolig, det tar 35 minuter till ridbanan (och det är min kortaste sträcka...), och efter en kvart hade B bestämt sig för att det var tråkigt att stå i transporten, och började gunga... och då är det svårt att köra mjukt ska jag säga. Å andra sidan gör han så varenda gång vi åker hemåt, förr eller senare, så jag börjar bli van. Idag stod han inte och sparkade dock, och när jag stannade vid brevlådan för att hämta hans regntäcke som Nitton lagt dit så var han lugn och fin resten av vägen till hagen, och var tom lugn när jag satte på täcket, och väntade så jag var klar innan han gav sig av för att leta upp sina älskade flickvänner. Det kan nog bli folk av honom också.